onsdag 18 juli 2018

Näsapor och Sydostasiens högsta berg

Sedan jag skrev sist har vi hunnit att lämna lägenheten vi hyrde i Sandakan och köra hela vägen tillbaka till Kota Kinabalu. Fast innan vi lämnade Sandakan hann vi med att besöka ett gäng näsapor. Näsaporna är utrotningshotade och det finns bara ca 1000 individer kvar i det vilda. De vi besökte bor i en liten regnskog som är inklämd mellan oljepalmsodlingar och området är för litet för att kunna försörja aporna. En privatperson valde då att mata aporna några gånger per dygn för att de skulle överleva och bjöd sedan in turister för att titta (och dra in pengar till verksamheten). Väldigt fina apor var det och några av de kom riktigt nära oss!



På vägen till Kota Kinabalu svängde vi in i en nationalpark och besökte ett världsarv, nämligen Sydostasiens högsta berg: Mount Kinabalu (4095 möh). Peter och jag skulle gärna vilja bestiga berget men grabbarna var inte så sugna och vi hade inte rätt kläder och skor med oss. En topptur kräver dessutom en övernattning och det hade vi tyvärr inte tid med. Det får hamna på vår bucket list med andra ord! Titta på berget hade vi dock tid med och det är ett riktigt ståtligt berg! Tyvärr så var toppen täckt av moln.




Vi tog även en liten promenad i regnskogen för att få röra på oss innan det var dags att sätta sig i bilen igen och åka vidare. Vi hittade ett vattendrag och grabbarna började direkt att kolla efter fisk. Tydligen kan man hitta "akvariefiskar" i sådana här vattendrag. Tyvärr var de någon annanstans när Max, Tim och Peter kollade...




I morgon påbörjar vi resan hemåt genom att flyga först till Kuala Lumpur och sedan till Bangkok där vi ska sova en natt. I övermorgon flyger vi till Köpenhamn och kommer sedan att sova en natt i Flyinge innan vi landar i Fiskebäck på lördag.

Over and out. Vi ses!

måndag 16 juli 2018

Turtle Island

Då var vi hemma igen  efter en utflykt till Turtle Island. Vi åkte ut till ön med en speedboat och väl på plats klev vi i land på fin, vit sand. Efter att ha inkvarterat oss på våra rum gick vi till badstranden för att utforska den. Grabbarna badade och utforskade undervattensvärlden genom sina cyklop medan jag läste bok, samlade fina snäckor och fotograferade. Det var svårt att få allt det fina att fastna på bild! Pojkarna var helt lyriska över allt de fick se, t.ex. färgglada fiskar (bl.a. både Nemo och Doris), sjögurkor, sjöstjärnor och koraller!

Max rättar till cyklopet
Tim har hittat en sjögurka
Klockan 19 fick vi se en film om arbetet på ön med att rädda sköldpaddorna som faktiskt är utrotningshotade. Stora hot mot sköldpaddorna är allt skräp som finns i havet samt giriga människor som plundrar bona och säljer äggen. Efter middagen var det bara att börja vänta. Klockan åtta sprakade det till i guidens walkie talkie och det var dags att bege sig ut i mörkret mot stranden. Vi fick gå tysta på led och lysa oss fram med ficklampor. Alldeles nära sköldpaddan fick vi släcka våra lampor och försiktigt gå fram till den äggläggande honan. Guiden lös med en lampa ner i gropen där äggen låg. Äggen, 88 st, lyftes upp och lades i en spann.

Den stora sköldpaddshonan i ficklampans sken

Tre ägg lagda

När alla hade fått se och fotografera var det dags att gå och se guiden gräva ner äggen på ett säkert ställe skyddat från andra sköldpaddor (som krossar äggen när de ska gräva ner sina egna) samt rovdjur som älskar att smaska på sköldpaddsägg.

Äggen läggs ner i gropen

Många äggropar blir det efter ett tag!

 Efter att äggen var nergrävda var det dags för något riktigt sött, att släppa små sköldpaddsungar fria. De hade kläckts dagen innan och nu var det dags för dem att se friheten. När de välte korgen med ungarna i stack de iväg åt alla håll så vi alla fick hjälpas åt att leda dem åt rätt håll!


Efter denna oerhörda upplevelse var det skönt att gå till rummet och äta lite fiskchips innan det var dags för sängen. I morse ringde klockan redan 5.45. Frukosten serverades 6.30 och innan det tog vi en promenad på stranden i förhoppningen att hitta en kvardröjande sköldpadda men de hade tyvärr dragit till havs allihop. Däremot var det var spår från deras vandring från havet och upp till gropen där de hade lagt sina ägg. Klockan 7 gick båten tillbaka till stan och resten av dagen har vi bara slappat och simmat i poolen. Härligt, härligt! I morgon blir det kanske näsapor eller solbjörnar - den som lever får se!

Soluppgång på stranden. Spåren ni ser i sanden är efter sköldpaddorna

Vi lämnar Turtle Island bakom oss för denna gång


På återseende!

lördag 14 juli 2018

I regnskogen

Idag har vi varit på besök i regnskogen. Först åkte vi till en wild life park där man fick gå omkring på "broar" högt uppe i luften (ungefär såna bryggor/broar som finns på Nordens Ark):

 


Man kunde även gå på stigar nere på marken och de fanns i varierande längd. Hade temperaturen varit lite lägre hade vi nog tagit oss en långpromenad. Vad vi fick syn på var några flygekorrar, fina fåglar och en orangutang som satt högt upp i ett träd. Självklart fanns det även massor av små insekter som kröp och flög överallt samt en massa växtlighet av olika slag. Många träd var oerhört långa och alldeles raka! Ni ser ett sådant träd på översta bilden. En häftig men varm upplevelse!

Något det absolut inte är i regnskogen är tyst. Hela tiden låter det! Syrsor (typ) lägger en ljudmatta och till det läggs enstaka fågelkvitter och ljud från andra djur. En del syrsor, eller vad det kan vara, gör ett ljud som är så högt att man nästan vill hålla för öronen! Just det sistnämnda fick vi uppleva på  ett center där man hjälper orangutanger tillbaka ut i naturen. Det är orangutanger som har varit husdjur, som är föräldralösa eller helt enkelt orangutanger som har råkat illa ut när regnskogen skövlats till förmån för oljepalmer. Här kommer en video där jag hoppas ni kan få en aning om hur  mycket det kan låta i regnskogen:


Som avslutning får ni se tre bilder på fina orangutanger (+Tim):


I morgon blir det en övernattning på Turtle Island. Det blir ett nytt blogginlägg när vi kommer tillbaka därifrån!

På återseende!


fredag 13 juli 2018

Sandakan

Idag har vi suttit nästan hela dagen i bilen och tagit oss från Kota Kinabalu till Sandakan vilket innebär en resa från kust till kust. Vägen gick över bergen och det var en sagolik utsikt vissa stunder:



Sista delen av vägen var plattare och kantades av palmodlingar. Palmerna utvinner man palmolja ifrån. Mycket regnskog som har fått ge vika för de odlingarna...



Nu sitter vi i lägenheten i Sandakan som vi ska bo i i fem nätter. Vi har ätit en sushimiddag med mango till efterrätt och grabbarna sitter nu vid sina skärmar, stormnöjda med det välfungerande internetet. I morgon ska vi försöka boka en tur ut till någon ö där vi kan få se sköldpaddor och snorkla runt och titta på fina fiskar (och sitta i en solstol och läsa en bok).

Har idag även fått ett foto på mailen från igår när vi åt hemma hos en malaysisk pastorsfamilj:

Från vänster: barnbarnet Caleb, svärsonen David, barnbarnet ?, dottern Sonia, Pastor Chin, pastorsfrun Carole, Peter, Max, Maria och Tim

På återseende!

torsdag 12 juli 2018

Kota Kinabalu

Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att titta ut och minsann, det var havsutsikt! En mycket fin sådan! Efter frukosten blev det lite bad i hotellets pool. Den var lite kallare än de pooler vi haft förut men grabbarna doppade sig ändå även om de inte var i så länge!



Därefter åkte vi in till stan och till ett shoppingmall. Utbudet är ungefär som i Thailand med den skillnaden att här är det billigare. Vi kunde inte komma överens om ett gemensamt lunchställe så vi delade på oss. Tim och jag tog en hamburgare på Burger King medan Peter och Max åt på Pizza Hut. Som ni ser så höll vi oss till säkra kort... Efter maten drog vi in till stan för att utforska en fruktmarknad och en hantverksmarknad. Fruktmarknaden liknade dem i Thailand, både vad gäller utbud och utseende. Hantverksmarknaden visade sig vara ett stort hus som det gjorts massor med gångar i som gick tvärs igenom huset och det såldes saker på varsin sida av gångarna. Man gick in i en gång, kom ut på baksidan av huset, gick några meter åt sidan och gick in i nästa gång osv. I gångarna var det trångt och fullt med saker. Efter att ha gått i två av gångarna upptäckte jag att de innehöll ungefär samma saker. Det var väskor, smycken och kläder och utbudet var i stort sett identiskt. Tror inte det var så mycket hantverk, snarare fabriksproducerat...

Det blev inga inköp för mig. Peter och grabbarna däremot hade större tur och köpte fin mango, rose apples och färdigskalad pomelo.
En av gångarna på hantverksmarknaden


Peter köper frukt

På kvällen var vi bjudna hem till en pastorsfamilj som Peter bodde hos i början av 90-talet. Kul att få komma hem till ett typiskt malaysiskt hem! I huset bodde pastorsparet, deras dotter med man och två barn, dotterns svärmor samt två tonårstjejer som vi inte vet vilka de var. En riktig storfamilj, alltså. Vi bjöds på kyckling, friterade räkor, sallad m.m. och till efterrätt fick vi glass där en av smakerna var majs! Majsglassen var god även om det kändes lite märkligt att äta den. Efter att ha ätit och pratat med den trevliga pastorsfamiljen åkte vi tillbaka till hotellet och nu ska vi äta lite mango och packa innan det är dags för sängen. I morgon blir det frukost tidigt - redan klockan 9 (!) - och sen blir det en lång bilfärd till Sandakan där vi ska stanna i några nätter.

På återseende!

PS. Har lagt till några bilder från fågelparken i det förra blogginlägget! DS.

onsdag 11 juli 2018

Framme på Borneo

Igår efter en förmiddag där sönerna bl.a. matade duvor och fick fiskmassage flög vi till Malaysia och staden Kuala Lumpur. Väl där tog vi en taxi in till stan och ett fint femstjärnigt hotell. Max och Tim blev alldeles till sig när de såg de fina hotellrummen (2 dubbelrum) som hade både ett litet kök och en tvättmaskin utöver det vanliga som ett hotellrum brukar ha. Sängarna hade tre olika kuddar som man fick välja mellan och det fanns både badkar och dusch. Gott att kunna lyxa lite extra ett dygn! Det är ju inte varje dag vi har råd att ta in på femstjärniga hotell...

I morse gick den manliga delen av familjen upp kl åtta och åt en tidig frukost. Klockan nio stod de redo utanför en fågelpark där de fick se massor av fina fåglar. Jag valde att ligga kvar i sängen en stund till och därefter njöt jag av en lugn hotellfrukost tillsammans med en bok. Tyvärr så matchade inte frukosten det fina rummet. Precis som i Thailand så fanns det väldigt mycket tillagad mat samt flingor och mjölk/yoghurt. För mig som är lite laktoskänslig och som inte gillar tillagad mat på morgonen så fick det bli rostat bröd, melon och ananas. Helt ok men inte mer.

  
Max i närkontakt med två stora fåglar
Tim fick hålla tre fåglar han!


Klockan tolv var det dags att ta en taxi till flygplatsen igen och flyga till Borneo och Kota Kinabalu. Nu är det sen kväll och vi precis landat på hotellet där vi ska bo i två nätter. Det är mörkt ute så vi kan inte se om vi har den havsutsikt som utlovades. Det blir upp till bevis i morgon när vi har en heldag i Kota Kinabalu! 

På återseende!

måndag 9 juli 2018

En heldag i Chiang Mai

Efter en god frukost med mycket frukt körde vi till det fiskeställe där Tim och Peter drog storfisk för fyra år sedan. Den här gången var inte fiskarna lika lättflirtade men det blev i alla fall fyra fiskar för Tim och tre för Max! Jag hade inte heller nappat så ofta om jag hade erbjudits samma mögliga bröd som fiskarna fick... Fast å andra sidan, om mögligt bröd var det enda jag hade att tillgå så hade jag nog knaprat i mig det! Efter lunchen blev det ett besök på Central Festival som är en stort shopping mall. Jag handlade en liten väska till  kameran samt en blus och Max handlade strumpor och badbyxor. Besöket avslutades med ett besök på Swensen's, hela familjens favoritglasställe!

Fiskestället
Vi behövde i alla fall inte äta mögligt bröd!
Max största fisk
Tim med sin största fisk

Efter shoppingmallen körde vi hem och bilköerna var långa! Bilarna knör sig mer här än hemma vilket gör det lite spännande när man är ute och kör. Plötsligt kan det komma en bil på insidan trots att det inte finns någon fil där. Mopparna kör ganska frimodigt också och väldigt få har hjälm. Trots det så känns trafiken ganska sansad. Inte som i Bangkok där trafiken är mycket hetsigare.

Vår sista middag i Chiang Mai intogs på en riktig favoritrestaurang. Den ser ut att ligga i djungeln men allt är under tak. Förutom att allt är fantastisk fint och vackert så är dessutom maten väldigt god. Bra kombination! Tyvärr så var det lite mörkt för att kunna ta bra foton men jag hoppas ni kan få en liten aning om hur det ser ut på den här bilden:


Jag filmade därinne också och då blev det lite bättre bild så är ni nyfikna kan ni få se dem när vi kommer hem.

Nu är det dags att gå och lägga sig. I morgon väntar en halvdag i Chiang Mai och sen bär det av till Malaysia och Kuala Lumpur.

På återseende!

Näsapor och Sydostasiens högsta berg

Sedan jag skrev sist har vi hunnit att lämna lägenheten vi hyrde i Sandakan och köra hela vägen tillbaka till Kota Kinabalu. Fast innan vi l...