Inte som vi tänkte

Vi hade planerat en lugn och ledig lördag där vi bara skulle umgås med barnen samt städa lite. Klockan 12 pratade Peter med en av sina kollegor i telefon och det visade sig att han och hans familj skulle åka till en kyrka inne i Chiang Rai för att bevittna vigseln mellan tjejen som vi hade möhippa för häromkvällen och hennes blivande man och vi fick gärna åka med om vi ville. Max och jag nappade på idén och klockan 13.45, en kvart före vigseln, blev vi upphämtade och åkte in till Chiang Rai. Jag kände mig lite småstressad i bilen eftersom vi var lite sena och man vill ju gärna komma innan brudparet till kyrkan men som vanligt här i Thailand var det kulturskillnader. Vi kom kl 14 och vi var definitivt inte bland de sista. Folk fortsatte att droppa in och inte förrän närmare kl 15 blev vi ombedda att sätta oss ner och sen drog det hela igång. Hela vigseln påminde mig väldigt mycket om vigslar i Hollywoodfilmer (många blomsterdekorationer, fadern lämnar över dottern, slöjan lyfts av efter ”I do” och det blir en liten puss etc etc) förutom en sak i slutet som tydligen är en thaitradition. Då gick brudparet fram till första bänkraden och föll på knä inför var och en av de fyra föräldrarna. De gjorde en wai (thailändsk hälsning) och gav därefter den förälder de knäböjde för ett armband gjort av blommor. Detta för att hedra dem. Därefter reste de sig, fick förbön av föräldrarna och sen var det hela över. Alla som satt ytterst i bänkraderna hade fått varsitt plastglas med blomblad i och när brudparet gick ut så kastades det blomblad på, framför och över dem. Max fick ett glas med blad och satt och frågade mig hela vigseln om det inte var dags att kasta snart. När det väl var dags så skötte han det med den äran! Därefter var det hela slut och Max samt några andra barn roade sig med att samla blomblad och kasta på varandra innan det var dags att åka hem igen.

Väl hemma åt vi Peters goda pannkakor och därefter bestämde vi oss för att gå upp till basen för att se om Skype fungerar där och vi hann inte mer än dit förrän en familj kom körandes med sin bil och frågade oss om vi hade lust att följa med in till en marknad i Chiang Rai. Varför inte, tänkte vi och lastade in ungar och vagn i bilen och sedan bar det av mot marknaden. Där fanns det en massa saker att titta på som smycken, kläder, leksaker, mat, djur. Det mest spännande var nystekta syrsor som vi inte köpte några… Det fanns även flaskor med kamphanar i som man kunde köpa om man ville. Vi tittade runt, köpte några saker, åt en fantastiskt god middag och sen bar det av hemåt igen.

Nu sitter vi här i vår soffa och klockan är 21.45. Av det vi planerat att göra idag blev intet men vi fick en hel del roliga upplevelser istället! Städa kan vi göra en annan dag…

/Maria