måndag 21 september 2009

Mer substanser i våra kroppar

Måndag kväll och väldigt lugnt. Max kollar tecknat dubbat till Thai, Tim sover och frun ute och gör nattmarknaden i Chiang Mai. Har idag fått träffa EFK folket på regionskontoret här i Chiang Mai. Väldigt roligt och intressant. I lördags och söndags besökte vi ett barnhem som stöds av EFK. Alltid blandade känslor när man möter sådana sammanhang. Jag medverkade på kvällen och gudstjänsten på söndagen. Jag gillar att predika med tolk. Det ger mycket tid att tänka mellan varje mening. Lite mer koncenterat helt enkelt!
Vi gjorde detta besök och stopp på vägen till Chiang Mai dit vi behövde åka för att bli besprutade. Nu har vi skydd mot Tyfoid i tre år (förutomTim som är för liten...) Vi åkte tillbaka till sjukhuset på eftermiddagen för att besöka vår vänfamilj från Chiang Rai som sa att de var där. Deras dotter som blivit väldigt dålig med hög feber hade lagts in. Läkarna vet inte vad det är men de kan inte utesluta svininfluensa efter första kollen. Ber och hoppas att det bara är en "vanlig" influensa. Imorgon åker vi den vackra vägen över bergen tillbaka till vårt hem i Chiang Rai. En bra sak med att åka iväg är att man uppskattar det man har desto mer.

/Peter

P.S Bilder från helgen kommer inom kort. (En väldigt rolig ordvits, eller hur?)

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Onekligen fyndigt, måste jag säga. Du kan då få till det,haha.Roligt, med alla bilder, man är verkligen med känns det som. Hoppas allt går bra, med lilla tjejen och ev. influensa. Kram

    SvaraRadera
  2. Hej! Mycket bra ordvits, men rubrikerna på bloggarna är också fyndiga.Instämmer med Eva och Sune det känns verkligen som man är med.Ber verkligen för den lilla flickan att febern ska släppa och att hon blir bra igen.Ska bli roligt att se fler bilder.Nu har vi köpt mikrofon så vi hoppas ni kan höra oss nästa gång vi scypar. Kram Berit och Franc

    SvaraRadera

Näsapor och Sydostasiens högsta berg

Sedan jag skrev sist har vi hunnit att lämna lägenheten vi hyrde i Sandakan och köra hela vägen tillbaka till Kota Kinabalu. Fast innan vi l...