Vissa saker i det här landet är precis tvärtemot det jag är van vid hemifrån Sverige. Hemma t ex så stänger vi in play doh-leran i burkar eller plastpåsar för att den inte ska torka. Här gör vi det för att den inte ska bli för blöt. Vet inte hur mycket mjöl vi har lagt i Max lera och trots det så kräver den hela tiden med och mer. Hemma hade det bara varit torra smulor kvar av samma mängd mjöl.
Nu ett annat exempel: Hemma springer de flesta ut och vänder sina ansikten mot solen så snart den behagar titta fram. Här flyr man så långt in i skuggan man kan när solens strålar härjar.
Ett exempel har jag redan tagit upp i ett tidigare inlägg och det är att man här smörjer in sig med whitening-produkter medan svenskarna använder brun-utan-sol och solar solarium. Barnens barnvakt har en tröja som hon har på sig när hon åker motorcykel för att undvika att bli brun om armarna.
Det var de exempel som jag kunde komma på just nu. Säkert finns det fler men det får jag ta upp i ett annat inlägg. Max behöver lägga sig och innan dess ska vi gå på jakt för att se om vi kan hitta något dött djur någonstans runt vårt hus. Det luktar ruttet lik i hela undervåningen. Blä!
På återseende!
/Maria
onsdag 30 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Näsapor och Sydostasiens högsta berg
Sedan jag skrev sist har vi hunnit att lämna lägenheten vi hyrde i Sandakan och köra hela vägen tillbaka till Kota Kinabalu. Fast innan vi l...

-
Idag har vi varit på besök i regnskogen. Först åkte vi till en wild life park där man fick gå omkring på "broar" högt uppe i lufte...
-
Hej på er alla! I morse kl 6 thailändsk tid landade vi äntligen efter en 10 timmar lång flygresa från Köpenhamn. Efter en lång taxifärd (s...
-
Vår gamla bil har varit förvånansvärt medgörlig med tanke på dess höga ålder (född 1991!). Vi har fått byta kylarslang en gång men i övrigt...
Det där med leran tycker jag var riktigt roligt! har aldrig tänkt att det skulle kunna vara så.....
SvaraRaderaTycker det är så roligt att följa er blogg, både det du och peter skriver!
Undrar bara, vad är det för tidsskillnad mellan Chiang rai och här hemma?
Ha det bäst och hoppas den där liklukten ger sig snart, bläää
Kram Emma