Cocosnöt, katt och flygplan

I morse vaknade jag av kraftiga dunsar utanför vårt sovrum. Undrade givetvis var det var men kom snart upp med en egen teori innan jag somnade om. Vi har nämligen en stor cocospalm bara några meter från vårt hus. Det måste ha varit någon uppe i det trädet i morse och huggit ner cocosnötter och när de landade vaknade jag. Helt klart en annorlunda upplevelse.

Visste du att cocosnöten är världens största nöt?

Lite senare vaknade Tim och vi gick som vanligt ner till köket för att ge Tim havregrynsgröt toppad med mosad banan. Innan vi hann så långt hörde vi en katt jama. Det händer väldigt ofta hos oss och då öppnar man dörren och in kommer antingen den stora eller den lilla katten. Det är grannens katter men de tillbringar en hel del tid hos oss. Nåväl, denna morgon kom det ingen katt och det fortsatte att jama och det lät nära. Jag började leta för min slutsats var att den måste finnas i huset någonstans. Efter lite letande och noggrannt lyssnande insåg jag var katten var. Den var instängd i en byrålåda! Jag öppnade och den hoppade ut. Troligvis lite trött och stel efter en hel natt i en byrålåda. Gissa hur den hamnat där? Vi frågade Max på morgonen och han hävdade att den öppnat lådan med tassen och själv hoppat in. Hur den lyckades stänga lådan frågade vi honom aldrig om...

Katten och lådan är inte "våra" utan lånade från nätet.

Nu till en helt annan sak. Igår bokade vi hemresan. Vi lämnar Thailand den 20 juli. Känns konstigt att tänka på det redan nu. Vi har knappt börjat vara här och vi trivs väldigt bra. Just nu har vi besök av Astrid från Norge och igår hjälpte hon Max göra stora framsteg i simmandets konst. På tisdag åker vi till Malaysia för att få nya visum. Denna vecka rycker jag in som vikarie och undervisar Apostlagärningarna. Fullt upp helt enkelt men roligt och inspirerande.

/Peter

Dagens utflyksmål: Mae Chan Valley

För ett tag sedan fick jag tag på en broschyr som gjorde reklam för en halvdagstur till Mae Chan Valley där man skulle besöka en vinodling och en teodling. Eftersom det på broschyrens baksida fanns en karta till stället så beslöt vi oss för att i lördags köra dit själva, eller i alla fall nästan hela vägen själva. Sista biten på kartan var det ritat en färja med en bil på som åkte över en sjö och det kunde ju bli ett äventyr i sig att prova en bilfärja. För en gångs skull var det faktiskt lätt att hitta. Sista delen av vägen var oasfalterat och väldigt gropigt så Peter fick långsamt kryssa mellan de olika vattenfyllda groparna

Tillslut kom vi fram till färjan som visade sig vara en personbåt eller flytande brygga som Max kallade den. Vi fick ställa bilen och sedan knatade vi ombord på båten. Mannen som skulle köra pratade med någon i sin walkie-talkie och sedan bar det av. Under färden över fick vi klart för oss att båten körde gäster till en resort på andra sidan vilket vi ju inte alls var intresserade av men nu var det försent att ändra sig. På andra sidan väntade en buss och den körde upp oss till resorten som låg fantastiskt vackert!

"Den flytande bryggan"

Bussen som väntar bara på oss

Den vackra utsikten från resorten

Vi var de enda gästerna på resorten och till en början visste vi inte riktigt hur vi skulle komma ur det hela men till sist sa vi att vi var ute och rekogniserade eftersom vi kommer få gäster längre fram och inför det var vi ute och tittade på olika boenden. Det hela slutade med att vi betalade 500 baht för en liten vin- och te-rundtur. Vi steg på den lilla bussen igen och åkte till ett hus där det tillverkades vin och där tog en guide emot oss och visade oss runt. Vi fick bl a se ett läckert rum som såg ut som en grotta.

Som avslutning fick vi prova 5 olika röda viner. Jag låtsades vara djupt imponerad av de fina vinerna fast jag egentligen inte alls gillar rött vin. Som tur var fanns det en urna som man kunde spotta i...

Därefter bar det iväg till ett mycket mer intressant ställe – en teodling. Där fick vi slå oss ner och prova 5 olika tesorter. Det var väldigt trevligt och gott. Där spottade jag inte ut en endaste droppe!

Efter teprovningen hade vi lovat Max att han skulle få bada i resortens pool men se det tyckte tydligen inte guiden och chauffören för de körde nämligen ner oss till bryggan igen och vinkade glatt av oss… I stället för bad blev det alltså till att vänta på båten igen alltmedan vi lovade Max ett besök på Golden Pine Resort där hemma istället för bad där.

I väntan på båten som kommer där borta

Nu är kvällen sen och det är snart dags att gå och sova. Har fått hit vår första gäst idag: Astrid från Norge! Det är kanontrevligt att ha henne här och vi ser fram emot att få visa henne vår del av Thailand. Det första jag ska visa henne är dock sängen. Hon är trött efter den långa resan och behöver sova men i morgon börjar äventyret!

/Maria

Tack!

Post är alltid så roligt att få. Det kommer ganska sällan något till oss men när det väl gör det så är det fest! Den här veckan har vi fått hela 3 brev. Ni kan ju tänka er den stora lyckan hos familjen Baric! Max fick förutom en Bamsetidning från farmor och farfar som mormor har skickat hit (hängde ni med?) en födelsedagspresent från farbror David och Tina som innehöll en cd-skiva med sånger med Max namn i texterna. När han hörde sitt namn första gången blev han smått förlägen och var tvungen att gömma sig i min famn men efter ett tag vande han sig och nu ser han bara stolt ut när han hör sångerna som är sjungna speciellt för honom! Tim har fått en bok med djurljud från mormor samt ett födelsedagskort från farmor och farfar men det har vi inte öppnat än. Ska vänta till födelsedagen nästa fredag. Tack allihop!

I samband med Max födelsedag öppnade vi också ett paket som Peters morbror Bernt och moster Lena skickade med oss när vi flyttade hit. Det innehöll en påse Ahlgrens bilar samt tre kakor med Marabou mjölkchoklad i olika varianter. En smaskig smak av Sverige. Tackar!

En annan sak som gör oss glada är när vi får kommentarer på våra inlägg här på bloggen. Det betyder jättemycket att få läsa era kommentarer! Vill härmed uppmana er att skriva en rad eller två när ni har läst inläggen. Det enklaste är att kommentera som anonym och sen skriva sitt namn i kommentaren. Så tack alla ni som hittills har kommenterat - våra mammor ligger i topp. Vi uppskattar er!

/Maria

Trädgårdsdramatik

Innan vi åkt hit var det någon som upplyste oss om att norra Thailand är ett paradis för den som gillar ormar. Här ska tydligen finnas många, både arter och antal. När man går vägen upp till min skola händer det att man ser överkörda ormar. Häromdan blev det lite mer spännande än så. Två av ungdomarna på vår gata började helt plötsligt tjoa och springa. När Max och Maria gick dit för att kolla fick de tydliga signaler om att hålla sig borta. Det visade sig att de hittat en orm i utkanten av vår trädgård. Vana bergsbor som de är lyckades de fånga in den och döda den. När dramatiken var över visade det sig att det var en Kobra. Måste säga att man känner sig väldigt tacksam för våra grannars mod och skicklighet. Ska till sist säga två saker. Ormen på bilden är inte den som dödades och denna typ av ormar är (enligt våra grannar)väldigt ovanliga i trädgårdar här.

/Peter

Söndagens utflyktsmål: Tham Pla (fiskgrottan)

Vi fick för ett tag sedan höra att det lite längre norrut ska finnas en grotta som kallas fiskgrottan och att det utanför den ska finnas massor av apor. Eftersom Max älskar djur av alla de slag beslutade vi oss för att tillbringa söndagen med att leta efter denna grotta. En titt på kartan gav oss ingenting men vi såg att det fanns några grottor alldeles intill gränsen mot Burma så vi begav oss dit till att börja med. Ett stort problem för oss här i Thailand är skyltningen. Ibland finns det inga skyltar alls på engelska och ibland finns det skyltar till att börja med men sedan försvinner de bara och man får gissa sig till resten av vägen. Denna gång hade vi tur med skyltningen och hittade lätt fram till grottorna. Väl på plats fick vi veta att vi inte kommit till fiskgrottan men väl till Luang Nang Non Cave som är en jättestor och fin grotta som tyvärr var vattenfylld just nu. Men vi ska komma tillbaka dit under torrperioden. Det fanns även två andra grottor som vi kunde titta på om vi ville och det ville vi! Det var en väldig gammal och vacker trappa upp till grottorna.

Vi gick bara till den ena grottan som låg vackert inbäddad i grönskan. Max tyckte det var spännande att titta in i grottan som var ganska liten men Tim tyckte det var läskigt.

Vi fick också veta att vi hade kört förbi fiskgrottan. Den skulle finnas ca 7 km söderut alldeles vid ett tempel. Vi packade in oss i i bilen igen och drog söderut. Efter ett tag började vi hålla utkik på höger sida men det fanns bara thaiskyltar överallt. Plötsligt fick vi syn på ett tempel lite längre in på en väg så vi körde in där. Nu måste vi vara nära! Stannade intill två äldre damer och frågade efter ”tham pla” och de pekade ivrigt rakt fram. Vi fortsatte köra och vägen blev bara smalare och smalare. Tillslut var det bara röd jord vi körde på och då insåg vi att damerna antagligen inte förstått vad vi sagt utan bara pekat åt något håll (det är ju pinsamt att inte veta). Vi vände bilen alldeles intill en ananasodling och jag kunde inte låta bli att gå ut och ta ett kort.

Väl ute igen vid stora vägen stannade vi vid en yngre tjej och hon pekade norrut och sa ”police”. Bara några hundra meter ifrån henne fanns en poliskontroll så vi körde dit och svängde in vänster på en väg alldeles innan kontrollen och BINGO!! Där fanns både templet, fiskgrottan och aporna. Vi tittade på fiskarna, Max matade aporna med bananer, Max och Peter åkte ut på en liten damm i en trampbåt som såg ut som en svan, vi gick upp för en massa trappor och in i en grotta med en buddhastaty i, vi gick ner från grottan och fick ha en lång pinne med oss för att hålla aporna på avstånd och vi avslutade hela besöket med att gå in i en jättelång grotta. Peter och Tim gick bara in en bit, sedan tyckte Tim det blev för läskigt men Max och jag gick vidare. Max lös med ficklampan och vi gick längre och längre in i berget. Där var alldeles tyst och det blev kolsvart när Max testade att släcka lampan. Tyvärr blev gången vattenfylld efter ett tag men vi ska åka tillbaka någongång under torrperioden och gå vidare in i mörkret. Max tyckte det var oerhört spännande!

Om ni tittar noga kan ni se Tim och Peter. Hälften av folket tittar på fiskarna och hälften på Tim - som vanligt!

Det blev en lång dag full av letande men också en dag full av upptäckter. Vi hade aldrig funnit den jättestora vattenfyllda grottan eller ananasfältet om vi hade kört rätt direkt…

Här kommer några bonusbilder från dagen:

- Hmm, var ska vi göra av hönsen. De har ingenstans att gå och picka.
- Jag vet! Vi låter dem gå på lekplatsen! Barnen kanske tappar något gott som de kan äta.
- Vilken lysande idé, så gör vi!


- Tjejer, ni kommer väl till Friskis och Svettis-passet ikväll? Vi kör kl 19 på Tesco Lotus stora parkering som vanligt! Det finns så många parkeringsplatser där så det gör ingenting om vi lånar några stycken…

/Maria

Sociala Soi Farang

På vår lilla gata bor förutom vår familj en australiensisk man i 55-års åldern, ett amerikanskt par i 45-års åldern med två barn på 5 och 4 år samt 3 killar och 2 tjejer som kommer från en bergsby. På gatan finns även två elevhem, det ena för killar och det andra för tjejer. Alla eleverna kommer också från olika bergsbyar. Eleverna ser vi bara ibland men de andra är ganska ofta ute på gatan och de är fantastiska med Max och Tim. De leker gärna med dem och något som värmer mitt modershjärta är att de inkluderar Max i mycket av det som görs, på ett fantastiskt sätt. Häromdagen, t ex, kom en lastbil fullastad med saker som skulle lastas av och bäras in i grannhuset. Genast strömmar det ut människor som börjar hjälpa till att bära. Två killar hoppade upp på flaket och började lyfta ner saker till de övriga. En av killarna får syn på Max, ropar på honom och när han glatt kommer fram till lastbilen sträcker killen ner en sak som Max klarar av att bära. Så mitt i strömmen av bärande thailändare går lille Max som en i gänget. Stolt som en tupp över att han fick lov att hjälpa till.

En annan gång satt jag inne och matade Tim. Plötsligt hörde jag att det hackades utanför och när jag matat färdigt tog jag med mig Tim ut för att titta vad det var som lät. På gräsmattan höll ett gäng killar på att hacka upp gräset och mitt ibland dem var Max. Det visade sig att under gräset fanns en igenväxt volleybollplan med fin sand som de höll på att ta fram. Jag frågade en kille lite försiktigt om det var ok att Max ”hjälpte till” och han såg inte ut att ha fattat frågan men efter en stund så svarade han ”of course!”. Antagligen var det självklart för honom att Max fick lov att hjälpa till.

Det finns många fler exempel på när Max har blivit inkluderad i det som händer och jag kan riktigt se hur han växer för varje gång det sker. Det betyder mycket för en människa att få känna sig betydelsefull och den känslan lyckas verkligen folket här att ge Max. De har inte mycket pengar men de har gett honom något som inte går att köpa, något som han kommer att ha nytta av i resten av sitt liv.

Jag känner stor tacksamhet!

/Maria

Klicka på filmen och njut! (I bakgrunden får du Tims kommentarer...)

Maria har redan nämnt att det tog fem veckor för mig innan jag föll för frestelsen. Såg att det låg en liten zoo-affär inte långt från där vi bor och jag var bara tvungen att gå in. Där var utbudet begränsat och priserna låga. Slog till och köpte ett akvarium, pump, fiskar och växter. Så nu är vårt hem ett riktigt hem, dvs det finns ett akvarium där. Vad har jag då för fiskar kanske någon undrar. I akvariet simmar sex ciklider och två malar plus en kamphane som Max fick i födelsedagspresent

Vad är det då som gör mig så svag för akvarier? Den frågan är inte enkel att svara på. Några ledtrådar till svar. Ett akvarium är vackert. Ett akvarium är en ljuskälla. Ett akvarium innhåller liv. Ett akvarium innehåller dramatik. Ett akvarium är en bit av en annan värld.

/Peter

.

Max födelsedag

Igår var den stora dagen som Max har väntat så länge på! Han blev väckt på morgonen med frukost, presenter och ja må han leva, precis som sig bör. Han var väldigt svårväckt, stackarn. Var väl helt utmattad efter gårdagens strapatser… Till slut vaknade han i alla fall och blev alldeles till sig när han förstod att födelsedagen ÄNTLIGEN var här! Han öppnade glatt alla sina presenter och allra gladast blev han nog för en stor radiostyrd bil. Han fick utöver det även en fotboll, en whiteboardtavla, en liten leksakshund som går på batterier (Den har lysande gröna ögon när den är på. Jag tror att den är besatt. Jätteläskig!), en Pettson och Findusskiva samt en bland-DVD med Tom & Jerry, Mr Bean och Kalle Anka. Med så fina presenter hade han inte tid att äta frukost. Sakerna måste prövas!

Nyklippt födelsedagsbarn som ska testa den nya bollen

På eftermiddagen kom folk hit på kalas och till sist var det var 11 vuxna och 6 barn som bänkade sig runt bordet ute i vår trädgård för att äta Peter-grillade hamburgare. Det blev riktigt gott faktiskt och Max fick jättefina presenter: en doktorsväska, en såpbubblepistol, en kamphane till akvariet (hoppas han kan stå emot våra ciklider…), en groda man kan spela på samt en fotboll. Han fick faktiskt en present till men jag vet inte vad en sådan sak heter. Får visa en bild istället.

Ni vet, man trycker på en knapp undertill så faller hela figuren ihop. Släpper man så ställer han sig upp igen

Förutom att äta så spelade vi volleyboll, hade skattjakt för barnen med en fiskedamm på slutet samt att vi precis innan gästerna skulle gå hem, brände av lite fyrverkerier. Fiskedammen och fyrverkerierna var det som Max hade planerat själv och självklart också det han hade sett fram emot allra mest. Vi tog inte så många bilder under kalaset. Dels för att vi hade fullt upp med annat men dels också för att vår kamera inte tar så bra bilder när det börjar mörkna. Men några tog vi allt:

I affären fanns bl a fräcka biltårtor och Musse Pigg-tårtor men Max visste exakt vad han ville ha: En vit och rosa tårta med blommor på. Och så fick det bli!

Tim i nya, fina kläder!

Grillkungen

Det var en trött men nöjd Max som gick till sängs på kvällen och det sista han gjorde innan han somnade var att hålla upp 4 fingrar i luften

”Mamma, nu är jag FYRA år!”. Sen somnade han.

/Maria

Elefanter, ormar och hundar

Klockan är 21, barnen sover och allt är lugnt och tyst. Max hade jättesvårt att somna i kväll. Han förklarade det själv med att han låg och funderade på sin födelsedag i morgon och allt kul som kommer att hända och då är det svårt att somna. Både Peter och jag är trötta efter en varm men trevlig överraskningsdag för Max. Klockan 10 tog vi bilen och åkte in mot stan men istället för att åka över floden Kok svängde vi höger och följde floden upp mot bergen. Efter ett tag kom vi fram till Baan Ruammit, en Karenby där det fanns elefanter. Max hade nämligen redan innan resan hit sagt att han ska rida på elefanter i Thailand och idag var det alltså dags! Tim är just nu en slingrig liten kille som inte alls är så lätt att hålla i famnen så han fick inte åka med på elefantryggen. Av oss vuxna var det jag som ”offrade” mig att följa med Max. En halvtimmes tur blev det och det var riktigt trevligt att skumpa runt däruppe på elefantryggen.

När vi kom tillbaka igen köpte vi en påse med mat som vi gav vår elefant. Vi och vi, förresten, det var mest jag. Max tyckte det var lite småläskigt när elefanten kom svängandes med sin stora och starka snabel.

Därefter tittade vi runt i de små butiker som fanns på stället (finns det elefantridning finns det turister och då finns det pengar!) och vi köpte bl a en tygtavla till väggen med en paljettelefant på, ett armband till mig, en överdel som jag ska ha på mig på julafton, en vattenflaskväska och en scarf. Vi råkade dessutom snubbla över en stor orm, eller i alla fall hans (hennes?) bur, och för en slant blev vi fotograferade tillsammans med den 80 kg tunga ormen. Max var helt exalterad över att vi skulle få hålla en orm men när ormen väl kom ut ur buren så ville han inte vara med längre.

Han tyckte det var mycket säkrare att klappa en hund istället...

I morgon blir det kalas. Återkommer med en rapport!

/Maria

Nyhetstorka

Det händer inte så mycket här hos oss just nu. Jag har ingen feber längre (i alla fall ingen hög) men är fortfarande väldigt förkyld och matt. Max har hosta som vi hoppas inte ska krypa ner i lungorna och Tim fick feber i natt. Peter är dock frisk men trött. Han har ju två barn och en sjuk fru att ta hand om och det tar på krafterna. Speciellt frun är väldigt krävande...

I morgon fredag har jag dock planer på att börja leva igen. Måste ju ladda inför helgens trevligheter. Hoppas bara att vi är så pass friska att vi kan genomföra det.

Med hopp om trevligare nyheter nästa gång!

/Maria

Sjukdom och födelsedagskalas

Idag är det riktigt synd om mig. Jag är sjuk! Har hela 38 graders feber och liemannen flämtar mig i nacken. Max är också febrig. Han har ungefär samma temperatur som jag med den skillnaden att han hoppar och skuttar omkring som om febern inte vore där. Konstigt hur olika det kan vara. En är däckad medan den andre är i full gång. Han höll visserligen på att somna framför Trazan och Banarne förut men kom på sig precis när ögonen höll på att falla igen och vips var han uppe och hoppade igen. Orättvist!

Peter har varit hemma från skolan idag och roddat allt så jag har bara kunnat ligga i sängen och vila. Samtidigt har jag har tittat på Matrix på DVD. Den är fantastiskt bra! Snart ska jag även ge mig på Matrix Reloaded och i morgon om jag inte blir bättre så har jag Matrix Revolutions att se fram emot. Härligt mitt i allt elände. Som tur är så är det inte influensan vi har utan ”bara” en hederlig förkylning. Alltid någon att glädja sig åt i värmen!

En helt annan sak: På söndag fyller vår älskade Max 4 år! Hjälp vad fort tiden har gått. Han är ju stora pojken nu! Födelsedagen ska firas i dagarna två. På lördag ska vi först åka iväg på en hemlig utflykt och sedan ska Max själv få bestämma hur dagen ska avslutas. Jag antar att han kommer att välja bad på Golden Pine. Ett annat hett alternativ är att åka in till stan och äta glass på Swensen’s. Vi får se vad han väljer.
På söndag blir det kalas med alla våra vänner här och vi har tagit ansvar för varsin del av planeringen. Peter ansvarar för maten, jag för skattjakten och Max för fiskedammen. Han har länge längtat efter att få vara bakom skynket på en fiskedamm så han är superladdad! Jag har även det stora ansvaret att fixa Max hår på söndag och först ville han ha lockigt hår som Trazan men sen ändrade han sig och ville ha håret ståendes rätt upp som en indian (han är bensäker på att alla indianer har håret så). Bra att han ändrade sig. Vet inte hur jag skulle fått till lockarna annars… Men med lite vax ska vi nog allt kunna fixa till en fräck indianfrisyr!

Återkommer med bilder från helgen. Hoppas bara vi är friska till dess…

Nu: Matrix Reloaded

/Maria

Första Fisken Fångad

Peter fick för någon vecka sedan reda på att en av våra grannar, en akha-kvinna* i 25 års åldern, gillar att fiska. Han frågade genast om hon ville visa honom något bra ställe och det ville hon så idag tog vi bilen och for iväg. Efter att ha åkt förbi vårt favoritbadställe Golden Pine Resort bad hon oss plötsligt att svänga vänster in på en liten liten väg som absolut inte såg ut att leda till något fiskeställe. Den såg snarare privat ut men eftersom grannen borde veta vad hon pratar om så svängde vi in. Efter bara några hundra meter kom vi fram till en damm där vi parkerade.

Peter och grannen gick bort till något som såg ut som en kombinerad kiosk och restaurang och kom sedan tillbaka med en påse grönt pulver. Det skulle blandas ut med vatten till en deg som man sedan skulle agna med. Fisken i dammen var inplanterad och många. Det vakade överallt och både Peter och jag trodde att detta skulle bli en enkel match men ack så vi bedrog oss! De var riktigt svårflirtade! I och för sig kan jag förstå dem. Vi var kanske 10-12 personer som fiskade i den lilla dammen och alla hade samma gröna deg. Min teori är att fiskarna helt enkelt var urless på denna enahanda kost! Vem skulle inte varit det? Trots detta höll vi ut och Max talade om för mig att det minsann är viktigt med tålamod när man fiskar. Själv hade han inte mycket av denna vara utan höll mest på att utforska annat runt omkring.

När Peter fiskat ett tag utan napp (det är oerhört frustrerande med fiskar som vakar kring flötet utan att hugga på kroken) var det dags för proffset Maria att ta vid och jajemensan, en fisk fastnade på kroken! Gav spöet till Max för att han skulle få dra upp den men den var för stark så pappa Peter fick hjälpa till att dra upp den. Fiskens huvud såg ut som en mal med platt huvud, bred mun och ögonen brett isär medan kroppen såg ut som en vanlig fisk. Behöver jag säga att det var en oerhört stolt Max som ställde upp sig för fotografering bredvid sin pappa och fisken… Därefter försökte vi fiska ytterligare en stund men tyvärr behagade inga fler fiskar att nappa så efter ett tag gav vi upp och åkte hem igen. Fisken fick dock inte följa med oss utan den simmar antagligen fortfarande omkring i sin lilla damm om den inte har blivit lockad av någon annan fiskares degklädda krok.

/Maria

*Akha är ett folkgrupp som bor i bergsbyar här uppe i norra Thailand. Dock inte vår granne som ni kanske förstår. Hon har läst här i Chiang Rai och blev sedan kvar.


Degen blandas till


YESS där satt den!

Att beställa kaffe på thailändska

Nu har det dragit igång. School of Biblical Studies som kursen jag undervisar på heter. Dessa första veckor är det metoden som ska läras ut. Kallas the inductive study method. Grundtanken är att man jobbar extremt mycket med själva bibeltexten/bibelboken. Studenterna får inte läsa sekundär litteratur i form av kommentarer. Uppslagsböcker är däremot godkänt. Detta arbetssätt följer en given struktur och det är denna som den kommande veckorna ska nötas in i våra fem studenter.

Det blev bara fem till slut. Av tretton antagna blev det fem kvar. Dessa studenter är väldigt motiverade och det ska bli spännande att få lära känna dem och lotsa dem in i de olika bibelböckerna. På dessa fem personer är det fyra nationaliteter: Usa, Canada, Thailand och Australien. Vi som undervisar är från Venezuela, Usa och Sverige. Ålderspannet är 19-37 år.

Att lära in något nytt tar tid och kraft. För egen del känner jag av det efter några lektioner i det thailändska språket. Jag kan tydligt se två huvudorsaker till att jag inte är en så framgångsrik student. Nr 1: mitt focus ligger på bibelskolan och inte språkstudier. Nr 2: jag utsätter mig inte för situationer där jag måste använda mina kunskaper.

Utöver dessa ursäkter finns det en till som jag som lärare kan lära en hel del av. Det handlar om pedagogik. Under mina lektioner i thai sitter min lärare och jag och läser meningar/konversationer. Hon läser före och jag läser efter och skriften är fonetisk. Dvs de thailändska orden/ljuden är översatta till bokstäver som jag kan läsa. Så där sitter vi och tragglar meningar. Det som gör mig frusterad över denna metod är att jag inte vet vilket ord som betyder vad. Inte viktigt enligt min lärare, bara härma hur det låter. För mig blir det extremt svårt att komma ihåg dessa ramsor då jag inte vet vilket ljud/läte som betyder vad. För att lära mig något behöver jag veta vad det är jag lär mig. Visst finns meningarna översatta till engelska men det räcker inte riktigt för mig.

Nu har vi dock börjat komma in lite grann på glosor och jag vet hur man säger ”fiska” på thai. Det heter ”tok plaa”. Hur kommer det då sig att jag kommer ihåg just det ordet så snabbt? Jo därför att det är något som ligger i mitt intresse! (En granne har lovat att ta oss med på en fisketur så snart vi hittar en tid!) En lärares kanske främsta uppgift måste vara att inspirera till att vilja lära sig. Inte på något sätt enkelt men ack så viktigt.

Jag kommer fortsätta att sitta och traggla thailändska meningar en timme varje måndag eftermiddag men att lära sig hur man beställer kaffe på thailändska kommer aldrig att kännas meningsfullt och viktigt för mig. Det är helt enkelt inte en del av mitt liv.

/Peter