På vår lilla gata bor förutom vår familj en australiensisk man i 55-års åldern, ett amerikanskt par i 45-års åldern med två barn på 5 och 4 år samt 3 killar och 2 tjejer som kommer från en bergsby. På gatan finns även två elevhem, det ena för killar och det andra för tjejer. Alla eleverna kommer också från olika bergsbyar. Eleverna ser vi bara ibland men de andra är ganska ofta ute på gatan och de är fantastiska med Max och Tim. De leker gärna med dem och något som värmer mitt modershjärta är att de inkluderar Max i mycket av det som görs, på ett fantastiskt sätt. Häromdagen, t ex, kom en lastbil fullastad med saker som skulle lastas av och bäras in i grannhuset. Genast strömmar det ut människor som börjar hjälpa till att bära. Två killar hoppade upp på flaket och började lyfta ner saker till de övriga. En av killarna får syn på Max, ropar på honom och när han glatt kommer fram till lastbilen sträcker killen ner en sak som Max klarar av att bära. Så mitt i strömmen av bärande thailändare går lille Max som en i gänget. Stolt som en tupp över att han fick lov att hjälpa till.
En annan gång satt jag inne och matade Tim. Plötsligt hörde jag att det hackades utanför och när jag matat färdigt tog jag med mig Tim ut för att titta vad det var som lät. På gräsmattan höll ett gäng killar på att hacka upp gräset och mitt ibland dem var Max. Det visade sig att under gräset fanns en igenväxt volleybollplan med fin sand som de höll på att ta fram. Jag frågade en kille lite försiktigt om det var ok att Max ”hjälpte till” och han såg inte ut att ha fattat frågan men efter en stund så svarade han ”of course!”. Antagligen var det självklart för honom att Max fick lov att hjälpa till.
Det finns många fler exempel på när Max har blivit inkluderad i det som händer och jag kan riktigt se hur han växer för varje gång det sker. Det betyder mycket för en människa att få känna sig betydelsefull och den känslan lyckas verkligen folket här att ge Max. De har inte mycket pengar men de har gett honom något som inte går att köpa, något som han kommer att ha nytta av i resten av sitt liv.
Jag känner stor tacksamhet!
/Maria
Vad kul för dig Max att få vara med och jobba.Om två månader kommer vi och hälsar på.Då får du berätta allt du gör.Hälsa mamma pappa och Tim Kram farmor o farfar
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVILKEN KÄNSLA, inte utan att man riktigt känner lyckan hos Max, med liten tår i ögat, måste man tillstå, vaaaa skönt.Vi har mycket att lära, vi alla i väst.Kram på er!
med stor glädje Eva o Sune!
Hej Max!
SvaraRaderaVad bra för grannarna att dom har dig, som kan hjälpa till, med att gräva och bära in saker. Det är dom säkert jätteglada för.Ha det bra kram till dig, krama Tim också, från oss