Farväl Martin

Nu har Martin åkt vidare ner till södra Thailand för att söka lyckan där och vi är gästfria för första gången på en månad. Det har varit kanontrevligt med alla besök men det är också skönt att få vara ensamma ett tag nu. Under den vecka som Martin har varit här har vi hunnit med att besöka en rad olika ställen som Gyllene Triangeln, Hall of Opium, Doi Mae Salong och Khun Korn Waterfall. Vi har besökt ett vattenfall förut men det går inte att jämföra med detta stora och vackra vattenflöde som kastade sig ner för klipporna. En imponerande syn efter en 1600 m lång promenad genom regnskog. Hall of Opium var också en fantastisk upplevelse med mycket multimedia och snyggt uppbyggda miljöer.

I övrigt har ytterligare en förkylning drabbat oss och vi hoppas och ber att den ska bli kortvarig. Framför ligger en späckad vecka för Peter medan barnen och jag ska ha en förhoppningsvis lugn vecka hemma.

Advent har även infunnit sig här långt borta i Thailand och en bild på vår hemmagjorda adventsljusstake kommer inom kort.

GOD NATT!

/Maria

Å vad det är roligt att gå runt och titta på en massa saker...


Khun Korn Waterfall


Grabbarna på säkert avstånd från vattenskvättet

Bröderna B busar vid Mekong-floden

Nu är det jul igen!

Är just nu på basen där vi håller på att julpynta för fulla muggar! Plastgranar kläs, girlanger och ljusslingor hängs upp och fin julmusik strömmar ut från en dator. Julkänslorna vill tyvärr inte riktigt infinna sig trots alla ansträngningar. Det är lite för soligt och varmt för det, men vi "jular" på så gott vi kan i alla fall!

Senare idag ska vi fira thanksgiving och i morgon blir det nog dopp i (grytan) poolen!

Livet är gott!

/Maria

Baan Chivit Mai 20 år

I lördags var vi ute på festligheter. Det var Baan Chivit Mai Foundation som fyllde 20 år och det ville vi inte missa! För er som inte vet vad Baan Chivit Mai är kommer här en förklaring från deras egen hemsida (http://www.baanchivitmai.com/se/startsida/):

”BaanChivitMai betyder ’hem för nytt liv’ och är en fristående lokal hjälpverksamhet i Thailand som har räddat flera hundra barn och ungdomar undan prostitution och knarkhandel. Verksamheten startades 1989 och bedrivs i huvudstaden Bangkok och i Chiang Rai, längst upp i norra Thailand. Genom BaanChivitMai får utsatta barn och ungdomar någonstans att bo och möjligheten till skolgång. BaanChivitMai driver även ett hem för aidssjuka barn och arbetar med information om aids i bergsbyarna i norra Thailand”

Kvinnan som startade hela verksamheten heter Eva Olofsson och kommer från Sverige och hennes arbete har bl a uppmärksammats av vårt kungapar som har varit på besök och planterat ett träd. Baan Chivit Mai har även tagit emot 350 000 kr från drottningens fond Childhood.


Trädet som kungaparet planterade

Vi hälsades välkomna av barn i fina kläder

En aidssjuk flicka visar upp pumpor som hon och hennes vänner har odlat

Det var med stor förväntan som vi tillsammans med Ingvar, en av EFK:s områdesansvariga, och hans fru Anna kom till festligheterna. Vi blev välkomnade av barn med jättefina traditionella kläder från bergsbyarna. Efter att ha skrivit i gästboken fick vi varsin orkidébrosch samt en fin nyckelring som barnen hade gjort. Därefter gick vi runt och tittade på olika utställningar från Baan Chivit Mais olika verksamheter. Vi pratade även med några svenskar som flugit hela vägen hit för att vara med om festligheterna. Kul att få prata mycket svenska för en gångs skull! Efter ett tag var det dags för en jubileumshögtid där det hölls tråkiga tal och dansades fina danser. Efter alla tal och danser var det dags för lunch och det kom fram tallrik efter tallrik på borden med fantastiskt god mat. Till maten blev det underhållning från barnen. Max stora favorit var en knivdans som några flickor utförde till hans stora förtjusning.


Självaste Eva Olofsson håller tal - på svenska!


Knivdans


Bergsfolksdans

Thaidans


Cool Tim på galej

Efter maten tackade vi för oss och fick ett vänskapband runt handleden. Därefter bar det av hemåt igen tillsammans med Ingvar och Anna som skulle sova över hos oss. På kvällen grillade vi och när maten var färdig fick vi även besök av en Saronmedlem vid namn Martin Öhléen. När vi satt där runt bordet och åt grillad fläskfile med stekt potatis kändes det nästan som en svensk sommarkväll...


Gåvorna vi fick. Visst har barnen gjort en verklighetstrogen orkidé!

För er som undrar över vårt hälsotillstånd kan jag meddela att sjukdomarna är över för denna gång. Tim har fortfarande lite hosta men han äter och sover som vanligt. Livet har återgått till det normala, tack och lov.

/Maria

Mystiska besök

Det är något skumt på gång. Det är nästan lite mystiskt. När vårt första besök från Sverige anlände, kom även sjukdomarna som höll i sig under hela tiden som familjen var här. Nu när de lämnat oss har även sjukdomarna bedarrat. Så kom då igår vårt andra besök från Sverige. Och vad hände då? Vintern infann sig. Han kom med vintern skulle här vara ett passande uttryck. Kvicksilvret kröp ner till 17 grader i morse. Fleecetröja, långbyxor och strumpor på. En väldigt ovan känsla men inte helt obehaglig. Under dagen steg sedan värmen till behaglig nivå.

Nu är nyfikenheten stor inför vårt nästa besök på fredag. Då kommer gästen från Indien. Undrar vad han har med sig i sitt bagage? Eller är det bara besök från Sverige som det är något skumt med?

/Peter

Att dela allt

För ett par timmar sedan gav sig fam Richard av mot Chiang Mai. Inför deras besök så jag fram emot att få dela vardagen med dem. Det går liksom inte att undvika när man delar boende i tio dagar. Något vi inte gör så ofta hemma i Sverige. Det kan man säga att vi verkligen fick göra. Dagarna med dem har varit präglade av sjukdom. Det började med att jag blev rejält förkyld samma dag vi kom tillbaka från Malaysia. Då fanns fam Richard redan i huset och de hade tagit med sig en rejäl förkylning från Sverige som blommat ut hos Ingrid under flygresan hit. Det är troligtvis dessa två förkylningar som blandats i en härlig cocktail.

För Ingrids del ledde det till slut till en natt på sjukhuset med en dos antibiotika. Noel och Max har haft rinnande näsor i stort sett hela tiden och Max lyckades även få sår infekterade så att även han fick sin beskärda del antibiotika. Tim har sedan några dagar även han dragits med förkylning, feber, hosta och dålig aptit. Den dåliga aptiten fick även jag en dos av under gårdagen.

Igår kväll när vi satt och summerade vår tid tillsammans skojade vi om att det vore härligt att "toppa" alla förkylningar med en natt av magsjuka. (Tim hade nämligen spytt två gånger med långt mellanrum) Jajamänsan! Natten till idag spydde Ingrid fem gånger och Maria genomlevde natten med samma aktivitet.

Så nog fick vi dela vardagen. Kanske inte på det sätt vi önskade men vi kommer i vilket fall som helst att minnas dessa dagar tillsammans i Chiang Rai. Nu hoppas och ber vi att fam Richard får några lugna och sjukdomsfria dagar i Chiang Mai medan vi kommer att ligga väldigt lågt och invänta hälsan.

/Peter

Gästinlägg: Helen Richard

Några rader från den gästande familjen Richard.

Imorgon är sista dagen för oss hos familjen Baric. Under tiden som Henrik och barnen matat elefanter, tittat på vattenfall, spanat in apor, badat på resort och gått på marknad, har jag flängt runt här i norr och besökt olika olika projektpartners för mitt jobb (IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut).

Ett av besöken har varit i två skokarenbyar i Mae Hong Son distriktet. Det tar hela dan att ta sig dit på mycket slingrig och på slutet rätt så obefintlig väg. För 15 år sedan besökte Henrik o jag också karenbyar och man kan konstatera att inte särskilt mycket har förändrats i standard. Det är enkla trähus, sova på golvet, toaletten är hål i golvet och duschen att skopa vatten över sig. Möjligtvis att de flesta nu har mobiltelefoner.

I byarna lever man ofta ett enkelt men hårt liv. Den ena byn jag besökte var i princip helt självförsörjande och utan el. Vi kom mitt under risskördandet och fick vara med och "hjälpa till"/fördröja arbetet. Allt görs för hand, från att hugga av riset med skära till att stampa bort skalet från risfröna. Några bybor har försökt att leva stadsliv i Chiang Mai eller Bangkok, men funnit att också det livet är hårt - men behöver faktiskt pengar för allt i stan. En kvinna jag mötte hade bott tio år i Bangkok men sedan återvänt till sin by, och där fått lära om hur hon skulle leva för att överleva i byn. Inga fritidsproblem där.

Lite intressant är att karenerna själva kallar sig inte för karener. Det är andra som givit dem det namnet. Deras eget namn på sig själv betyder helt enkelt "människa".

På torsdag bär det av till Chiang Mai! Stort tack till familjen Baric som tagit emot oss och stått ut med oss!

Film

Peter har ju lagt upp en film på vårt akvarie här på bloggen och nu vill inte jag vara sämre utan även jag publicera en film. Problemet är bara vilken film jag ska välja. Peter har ju redan visat den bästa - den på akvariet - så nu vet jag inte vad mer ni kan vilja se. Äsch, jag lägger upp en film på barnen när de badar vid Pong Pha Bhat. Ni får helt enkelt hålla till godo... Kvalitén är inte den bästa men ni får i alla fall en hint om hur barn + make ser ut nu för tiden!

Det förekommer nakenscener i filmen. Känsliga tittare varnas!

/M

Ibland är livet så jobbigt, så jobbigt...

Lite glädje och lite gnäll

Idag har vi fått paket från Sverige. Det var Tim som fick en jättefin tavla som vår före detta granne Ingegerd har målat. Tavlan föreställer vårt hem på Banjogatan och det var jättehärligt att få se hemmet igen. Tack snälla Ingegerd och Knud!

Nu har Astrid åkt hem och vi har istället fått besök av familjen Richard som kommit hela vägen från Sverige för att hälsa på. Det är jättetrevligt att ha dem här och Max tycker det är kul att ha fått en lekkamrat! Tyvärr följde lite oflyt med dem hit. Vi är alla mer eller mindre förkylda. Max har ett infekterat sår under näsan som ska visas upp för en läkare i eftermiddag och familjen Richards dotter har haft feber i flera dagar så hon och hennes mamma har tillbringat natten på sjukhus för att få bukt med infektionen hon har i kroppen. Till detta gick vår bil sönder och det kostade 5800 baht att laga den och när vi skulle hämta bilen igår så fick vi se den komma körandes med en annan bil på släp. De på verkstaden hade helt enkelt ”lånat” bilen en sväng… När vi sedan skulle åka iväg så stannade bilen efter några få meter. Bensinstopp! Som tur var så bjöd de oss på en skvätt bensin. Generöst va! Det finns fler saker som har hänt men jag ska sluta gnälla nu. Som tur är så är det ju det mesta bara småsaker men ”många bäckar små gör en ganska irriterad” som man brukar säga. Richards lilltjej har varit feberfri idag så förhoppningsvis har antibiotikan verkat. Hoppas på det i alla fall. Hon blev även testad för svininfluensan men det var det inte, tack och lov.

Nu är det dags för något mer roligt efter allt gnäll. Jag tänker visa er några bilder från Penang som jag tycker är lite kul. Malaysia har varit en engelsk koloni och det märks bl a på flera av landets byggnader. Det märks också på vissa ord i språket. Kolla här:

Om man inte orkar gå kan man ju alltid ta en teksi!

Här har ni en bilservis!

En gul skolbuss eller bas sekolah

För er som undrar så fick vi återigen ett tremånaders-visum så i februari blir det ut att åka igen. Kan också meddela att jag med god hjälp av Max hittade två cacher i Penang!

Dags att försöka vila en sväng innan de övriga i familjen kommer hem från affären!

/Maria

Kommunikation

I fredags fick vi utan att själva ha önskat det en dag i Bangkok. Vi bestämde oss för att göra en liten utflykt. Via en guidebok valde vi ut Ancient City som vårt utflyktsmål. En park med en massa historiska byggnader från Thailand. Vi upplyste mannen vi disken där man beställer taxi om att det var dit vi ville. Han skrev ner detta på thailändska, på en lapp som man sedan ger till taxichuffören. Vi hade valt vårt mål pga den låg på rätt sida stan och inte så långt från flygplatsen. Vår chaufför tog lappen och började köra. Under färden höll vi koll på taxametern och när den började visa nästan 7 mil och vi kört i snart en timme började vi ana oråd. Då stannar taxin utanför ett hotell som heter Asia City. Chauffören blev väldigt stressad när han insåg att ett misstag var begånget. Han tog snabbt reda på var Ancient park låg och så bar det av igen. Totalt åkte vi taxi ca 2 timmar. Det enda postiva med färden genom Bangkok var att Max och Tim fick sig välbehövlig sömn. Så kan det gå när kommunikationen inte är total...

/Peter

Gästskribent: Astrid Fjeld

Jeg har aldri värt i denne delen av verden för og så med spenning frem til å oppleve nye ting. Kultur, språk og religion var for meg totalt ukjent, ikke det at jeg er utlärt nå, men jeg har iallefall fått en liten smakebit av det hele! Språket er totalt uforståelig og jeg er imponert over Maria og Peter som faktisk gjör en innsats for å läre det!!! Det er ingen ord som ligner på noe man kan kjenne igjen fra för av…

At Thailand er et buddhistisk land kan sees hvor enn i landet man beveger seg. Overalt finnes templer og Buddhastatuer i alle mulige ulike störrelser og varianter, den ene mer gyllen i farge enn den andre. I tillegg til Buddhafigurene er det også plassert ut mengder med store bilder av landets konge og dronning. Klarer liksom ikke helt å se for meg at vi skulle hatt de samme type bildene langs veiene i Norge, av dronning Sonja og kong Harald!


En munk handler på markedet i Doi Tung


Maria og Peter har tatt meg med på flere turer og utflukter i Chiang Rai og områdene nord for byen. Diverse markeder har värt supert, og det å komme hjem med posene fulle av masse god og fersk frukt er utrolig deilig! Vandring i den enorme blomsterparken i Doi Tung var en opplevelse. Å sitte på elefantryggen sammen med Max og Maria var spennende og veldig annerledes. Restauranten i Doi Mae Salong hadde en utsikt av de sjeldne og jeg skulle gjerne sittet der lenge og bare nytt livet. Alle ulike mennesketyper er göy å oppleve, munkene med sine orange klär, bergsfolket med sine ulike drakter, de mange stilige pyntede thaidamene og alle de ulike hodeplaggene som muslimene bruker i Malaysia (hvor jeg befinner meg i skrivende stund).



Den gode frukten, rambutan


Vi tok elefantene i närmere öyesyn

Jeg reiser hjem til det höstlige og kalde Norge natt til lördag, men med meg har jeg mange supre opplevelser som jeg skal leve videre på. Jeg er utrolig takknemlig til Maria og Peter som har värt et flott vertskap og veldig gjestfrie! –og til Max og Tim; takk for at dere har värt så tålmodige på alle turene!

Til alle andre som skal på besök til Thailand, -gled dere!!!

Varm hilsen fra Astrid.

Fjärilar, frukt, choklad och vitt kaffe

Har bara varit i Penang i 24 timmar men har redan börjat älska den här lilla ön. Folket är varmare och öppnare än i Thailand, naturen är bedårande och det finns massor av fina, ganska billiga och bra saker att köpa! Just nu är Astrid och Peter i ett shoppingcentrum medan jag är kvar med barnen på rummet. Måhända är det just min lust för shopping som gjorde att jag inte fick följa med ut. Men, jag sitter inte här snällt och lyder. Jag planerar redan för allt jag ska shoppa i morgon kväll när vi ska till en nattmarknad...

Idag kl 9 blev vi upphämtade av en chaufför som körde runt oss till en massa trevliga ställen. Det var in och ut ur bilen massor av gånger. Vi har besökt en fjärilsfarm, en tropisk fruktodling, en chokladfabrik, en batikfabrik, en affär med vitt kaffe (!), en flytande moské samt sett en fantastiskt fin strand dit vi ska styra vår kosa i morgon om det är fint väder. Just nu regnar det men förhoppningsvis är det strålande fint i morgon.

Nu kommer snart maken hem och då ska jag dra med honom ut i regnet för att leta efter en eller två cacher som ska ligga ganska nära hotellet. Jag måste ju i alla fall hitta en cache under mitt år i utlandet... I morgon stundar sista dagen i Penang och då får vi även veta om vi har fått ett nytt tremånaders-visum (troligast) eller om vi har haft den stora turen att ha fått ett ettårs-visum.

Bilder från dagen:

Fina fjärilar

En insekt som ser ut som ett blad. Peter och barnen i bakgrunden.


Max och en skorpion - tack och lov bakom glas.

En stolt Max är med på bild. För en gångs skull fick HAN frågan och inte Tim...

Efter en rundtur på den tropiska fruktodlingen stundade en fruktdrink samt...

...en fruktbuffé. MUMS!

/M

Mae Sai, Gyllene Triangeln och elefantridning

Sitter just nu på ett lugnt och tyst hotellrum i Penang, Malaysia. Barnen sover efter en lång resdag hit och Peter och Astrid är ute och fikar. Det är riktigt skönt att sitta här i tystnaden efter all aktivitet som varit de senaste dagarna. Nu när Astrid har varit på besök har det varit lättare att åka iväg på utflykter även på veckodagarna när Peter arbetar och vi har verkligen varit flitiga! Vi har besökt Mae Sai (nordligaste staden i Thailand), Gyllene Triangeln (där möts Thailand, Burma och Laos) och Doi Tung (ett berg där det finns en fantastisk trädgård) och vi har ridit på en elefant. har även självklart visat henne alla våra godbitar i Chiang Rai som nattmarknaden, glasstället Swensen's, Big C och lördagsmarknaden.

Här kommer bilder från våra äventyr

Gyllene Triangeln:

Om ni tittar noga uppe på elefanterna så kan ni se Astrid och Max (eller i alla fall Astrid. Max är lite liten...)

Doi Tung

Eftersom det var en kunglig trädgård vi besökte fick man inte ha vilka kläder som helst. Våra byxor blev inte godkända så vi fick låna. Observera att kjolar få vara kortare än shorts!

Visst är byxorna fina! Härlig längd och allt... Dessa byxor fnissade vi mycket åt

Ytterligare en fånge, poserandes mitt i trädgården

Tim blev så klart fotograferad...

Inte bara stora hade roligt i trädgården

En liten glimt av den överdådiga prakten

På vägen hem åkte vi förbi en teodling. Så här ser tebusken ut!

Elefantridning

Man behöver inte någon fin affär för att sälja. Det räcker att ställa fram sakerna framför t ex sitt plåtskjul

Här sitter vi på elefanten! Astrid har en bild på oss + elefanten som jag ska försöka sno någon dag och publicera här på bloggen så ni får bevis för att vi verkligen satt uppe på en elefant

Max den modige Baric

Vi återkommer med en rapport från livet här i Malaysia!

God natt!

/Maria

En ettåring i familjen!

I fredags fyllde Tim ett år. Hjälp vad fort hans första år har gått! Födelsedagsbarnet hade på sig fina men ganska obekväma thailändska kläder med brodyr på och han blev firad 3 gånger under dagen. Första gången var på morgonen då Max inte kunde vänta längre utan bara var tvungen att ge Tim hans presenter (och självklart fick han även hjälp med att öppna dem...). Efter lunch bjöd vi alla på basen på kakor och Max smällde av några partypoppers till Tims stora förfäran.

På eftermiddagen stundade det riktiga kalaset. Då kom en mamma och hennes två barn hem till oss och vi grillade hamburgare, åt chips och hade det jättetrevligt. Tim fick presenter både från oss här i Thailand och skickat till sig från Sverige samt både vykort och telefonsamtal från hemlandet. Tack alla!

Tim och Aimee provar födelsedagspresenter i sanden

Efter maten började det mörkna och myggen fick korn på oss så då gick vi in och fram på bordet kom en jättefin glasstårta från Swensen's. Tim ville inte blåsa utan bara ta på ljusen så Max och Sam, en av gästerna, fick blåsa ut dem istället. Äta glass kunde Tim göra själv i alla fall. Han åt och åt och hade tillslut en massa tårta i magen samt minst lika mycket tårta (om inte mer) på kroppen. Därefter var det en mycket trött och slak Tim som hängde över pappas axel. En lång och intensiv dag för en alldeles nybliven ettåring...

Även figurerna gick att äta

"Tänk om man ändå fick ta några ljus..."

Tre av gästerna

Tim i början av tårtätningen

/Maria