Gästinlägg: Helen Richard

Några rader från den gästande familjen Richard.

Imorgon är sista dagen för oss hos familjen Baric. Under tiden som Henrik och barnen matat elefanter, tittat på vattenfall, spanat in apor, badat på resort och gått på marknad, har jag flängt runt här i norr och besökt olika olika projektpartners för mitt jobb (IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut).

Ett av besöken har varit i två skokarenbyar i Mae Hong Son distriktet. Det tar hela dan att ta sig dit på mycket slingrig och på slutet rätt så obefintlig väg. För 15 år sedan besökte Henrik o jag också karenbyar och man kan konstatera att inte särskilt mycket har förändrats i standard. Det är enkla trähus, sova på golvet, toaletten är hål i golvet och duschen att skopa vatten över sig. Möjligtvis att de flesta nu har mobiltelefoner.

I byarna lever man ofta ett enkelt men hårt liv. Den ena byn jag besökte var i princip helt självförsörjande och utan el. Vi kom mitt under risskördandet och fick vara med och "hjälpa till"/fördröja arbetet. Allt görs för hand, från att hugga av riset med skära till att stampa bort skalet från risfröna. Några bybor har försökt att leva stadsliv i Chiang Mai eller Bangkok, men funnit att också det livet är hårt - men behöver faktiskt pengar för allt i stan. En kvinna jag mötte hade bott tio år i Bangkok men sedan återvänt till sin by, och där fått lära om hur hon skulle leva för att överleva i byn. Inga fritidsproblem där.

Lite intressant är att karenerna själva kallar sig inte för karener. Det är andra som givit dem det namnet. Deras eget namn på sig själv betyder helt enkelt "människa".

På torsdag bär det av till Chiang Mai! Stort tack till familjen Baric som tagit emot oss och stått ut med oss!