Denna vecka undervisar jag och ämnet är Matteusevangeliet. Jag gillar att undervisa. Det är kul att förbereda lektionerna men det är i klassrummet den stora glädjen finns. På vilket sätt gör den mig glad? Ett sätt att förklara glädjen och vad det är som händer i klassrummet är att göra som Jesus gjorde. Han berättade liknelser.
Att undervisa är som att bo på en plats långt borta från vänner och familj. Där finns mycket att upptäcka och man gör nya spännande erfarenheter. När någon sedan kommer på besök är en av de stora glädjorna att få visa runt gästerna. Att gå med dem till vattenfallet så att de får uppleva regnskogen och värmen. Att visa dem runt på lördagsmarknaden med alla dessa olika stånd. Att kunna erbjuda dem smakprov på en massa mat de aldrig tidigare smakat. Att ta bilen upp i bergen och bjuda på lunch med milsvid utsikt över berg, dalar och theodlingar. Det är glädje. Det handlar om att dela med sig av vad man själv har upptäckt och upplevt.
/Peter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Näsapor och Sydostasiens högsta berg
Sedan jag skrev sist har vi hunnit att lämna lägenheten vi hyrde i Sandakan och köra hela vägen tillbaka till Kota Kinabalu. Fast innan vi l...

-
Idag har vi varit på besök i regnskogen. Först åkte vi till en wild life park där man fick gå omkring på "broar" högt uppe i lufte...
-
Hej på er alla! I morse kl 6 thailändsk tid landade vi äntligen efter en 10 timmar lång flygresa från Köpenhamn. Efter en lång taxifärd (s...
-
Vår gamla bil har varit förvånansvärt medgörlig med tanke på dess höga ålder (född 1991!). Vi har fått byta kylarslang en gång men i övrigt...
Håller med dig Peter. Hoppas Marias plånbok kommer till rätta.Ikväll ska vi till Marcus och säga hej då.Franc ska köra dem till tåget på fredag.Sedan ses vi på Bangkoks flygplats om drygt en vecka.Kram mamma o pappa
SvaraRaderaLåter onekligen mysigt och spännande, vi ser fram emot detta. Det börjar ju dra ihop sig, må man säga. Efter jul får man börja göra sig startklar. Vi får väl höra allt, farmor och farfar, varit med om, när dom kommer hem igen.
SvaraRaderaKram