
Vill också passa på att säga något om glädje. Mina studenter åkte iväg och bowlade för att fira en födelsedag i tisdags. Jag och Max hängde på trots att timmen var sen. Max är nämligen väldigt förjust i bowling. När vi åkte därifrån sa han att han ville bowla mer. Det som för mig är så förvånande i detta är att han under en hel serie, dvs 20 kast med det tunga klotet, endast en gång lyckades få klotet att rulla ända fram till käglorna. Han slog ner 6 käglor. Den glädje som han då visar är sann och äkta glädje. Den syns i hela kroppen. Resten av alla kast hamnade i rännan. Tänk om jag också kunde leva lite mer på det sättet. Inte se alla gånger klotet hamnar i rännan utan fokusera den gången då faktiskt sex käglor föll.

/Peter
Det är inte dåligt att Max kan få iväg ett bowlingklot ända fram till käglorna.Förstår att han blev stolt och förvånad.Det lättaste klotet är tungt för honom.Imorse hade vi -14 så i helgen kanske det blir skidåkning.Kram till er alla farmor o farfar
SvaraRadera