På riktigt

I den kurs jag undervisar är ett av huvudmålen att försöka komma så nära orginalläsarna som möjligt. Vi vill få studenterna att förstå de historiska omständigheterna som varje bok i bibeln beskriver eller kom till i. Det är givetvis inte lätt eftersom det hunnit gå ett antal tusen år sedan den bibliska historien utspelade sig. Nåväl, idag gjorde vi ett försök att öka förståelsen genom att inte bara läsa texterna utan agera. Boken vi just nu studerar är tredje mosebok. Den innehåller till stor del lagar och regler kring offersystemet som användes i tabernaklet och templet.

I morse lämnade vi klassrummet och gick ut till en bur med tre hönor som vi köpt. Uppdraget studenterna fick var att föra dessa till en plats där dessa djur skulle "offras". Man kan väl säga att det är en sak att läsa om hur ett djur dödas och en helt annan sak att vara med om det på riktigt. Jag är övertygad om att alla som var med kommer att minnas denna lektion väldigt bra.

De tre hönorna grillades senare och blev middag på kvällen. Förutom vad en nära upplevelse av offer av levande djur innebär väckte övningen även frågor kring vegetarianism. Ett par av studenterna nöjde sig med att äta bara ris till lunch. Det verkar alltså vara helt problemfritt att äta kyckling så länge man inte behöver vara med om själva avlivandet.

Här kunde man dock märka en tydlig kulturskillnad. Västerlänningarna blev mer eller mindre förskräckta medan vår thailändska studentska var den som hade ett väldigt bra handlag med hur man hanterar höns som ska slaktas. Något hon uppenbarligen hade gjort många gånger tidigare. Hon visade inte minsta tveksamhet eller sentimentalitet. Denna procedur var en del av hennes uppväxt och vardag.

Mitt uppdrag var att agera "överstepräst" och skvätta lite av blodet. Problemet var att blodet koagulerade så fort så det blev inte mycket av skvättande.

Att vara en klass med flera olika nationaliteter är väldigt bra. Det är i mötet med det man inte själv känner igen eller håller med om som man bättre får syn på sig själv. Självklarheter blir inte längre lika självklara och det tror jag är både hälsosamt men ibland också en smula jobbigt.

/Peter