En ansiktsbehandling att minnas

Mitt emot kyrkan som vi brukar gå till på söndagarna, har det öppnat en skönhetssalong och som öppningserbjudande hade de igår 50% på alla behandlingar. Det vill man ju inte missa så jag tog med min kära granne Alina dit. Vi valde båda en ansiktsbehandling som i vanliga fall kostar 300 baht (ca 70 SEK) men i och med rabatten så kostade den bara 150 baht! Utgångspriset var billigt och efter rabatten blev det nästan gratis...


Alina och jag fick lägga oss på två britsar jämte varandra och en man och en kvinna satte igång med behandlingen. Den ena krämen efter den andra masserades in och torkades därefter varsamt av. Å vad skönt det var! Efter en stund fick jag två bomullstussar på ögonen och het ånga började strömma mot mitt ansikte. Säkert jättebra för att öppna porerna men det var inte så särskilt trevligt att andas in. Det kändes nästan som jag inte fick någon luft, men vad gör man inte för att bli lite vackrare!


När jag legat i ångan en stund fick jag höra att de vid Alinas brits drog igång något som lät som en tandläkarborr. Eftersom jag hade bomull på ögonen så kunde jag inte titta efter vad de höll på med utan jag fick låta min fantasi förklara vad som hände och alla de filmer som utspelades i mitt huvud var alla lite småläskiga. Det enda hoppet i tillvaron var att Alina i alla fall inte skrek eller jämrade sig. Efter en stund tystnade "tandläkarborren" och ett annat ljud tog vid. Även detta gav mig tandläkarassociationer. Det lät som en sådan där svart, grov slipgrej som tandläkaren sätter fast på borren för att slipa efter att han/hon har lagat ett hål. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle tro och min nyfikenhet var stor.

Alina var fortfarande tyst och nu började jag nästan fundera på om hon fortfarande hade livet i behåll. Plötsligt slutade ångan att strömma mot mitt ansikte och någon slog sig ner vid min sida. Ljudet av borren kom tillbaka alldeles vid mitt ansikte men tack och lov så var det inget farligt utan bara någon typ av vacuum-maskin. Det kändes som en sugkopp for över mitt ansikte och drog ut allt orent. Det smånöp lite men gjorde absolut inte ont. Därefter var det dags för nästa borr-ljud och denna gång kändes som om det var en svamp som snurrade runt och polerade mig. Ibland stack det till och jag vet inte om det var något vasst i svampen eller om jag fick en liten stöt med jämna mellanrum. Inte heller det var dödande. När även det ljudet tystnat fick jag en dusch med något som doftade rosor. Sedan var allt klart!


300 baht fattigare och vackrare än någonsin steg Alina och jag ut på gatan igen. Vi hade överlevt och bestämde oss raskt för att detta måste vi göra om någon gång. Med tanke på det billiga priset så kommer det nog inte dröja länge innan vi ligger på britsarna igen. Men nästa gång tänker jag stänga av alla fantasifilmer inuti huvudet och bara njuta av den sköna behandlingen.

/Maria