Nu lämnar vi värmen!

Sjukdomens tid är nu nästan förbi. Tim är feberfri och Max hostar inte längre. Peter och jag är lite förkylda men det är inte så farligt. Skönt!

Vädret just nu är lite speciellt. På dagarna är det sol och väldigt varmt men flera kvällar i rad har det kommit kraftiga oväder på kvällen med blåst, hällregn och åska. Fördelen är att luften kyls ner vilket gör att vi inte behöver sova i grannens sovrum med AC längre utan vi klarar oss med fläktar här hemma. Nackdelen är att blåsten förstör en del i sin väg. Bara på vår lilla gata har ett träd blåst ner samt att en kraftig gren har fallit ner från ett annat. Som tur är har ingen blivit skadad och det har heller inte blivit några stora materiella skador.

Nu ska vi alldeles strax börja packa. I morgon far vi till Hong Kong och förhoppningsvis kommer vi att få en riktigt härlig vecka där!

Återkommer med rapport!

/Maria

Sjukt och dött

Det är lite krassligt hemma hos familjen Baric idag. Max har hosta, jag är snuvig och Tim den stackaren har just nu 40,6 graders feber. Inte mycket med oss just nu alltså.

Å andra sidan mår vi mycket bättre än Max DVD och min dator. Har precis kommit hem efter att ha besökt de två service-ställen som datorn och DVD:n varit inlämnade till och domen var detsamma på båda ställerna. They are gone! Förra veckan lyste hoppet då min dator hade kommit igång plus att de hade beställt en reservdel till Max DVD. Men idag fick vi veta att datorn plötsligt hade lagt av igen och att reservdelen var slut. Så va're med det. Tur i alla fall att det handlar om materiella saker!

Dags att ge Tim febernedsättande och sedan gå och lägga honom.

Hörs!

/Maria

Ps. För att bryta allt det eländiga så kommer här en film så ni får se vilket bowlingproffs vi har i familjen. Strike varenda gång! Ds

En dag i hjälpandets tecken

Igår fick Max och jag följa med grannarna, de som har grundat och driver Shoulder to Shoulder Ministries Foundation, ut och dela ut mat till HIV/aidsdrabbade familjer. Hela flaket på bilen var fylld med ris, olja, kött, ägg och andra basvaror. Vi besökte 11 hushåll och var och en fick efter sina behov. Både Max och jag tyckte det var en väldigt bra dag. Jag tyckte det var intressant att dels få se vad grannarna håller på med och dels att få träffa alla dessa människor och få sitta ner en stund och tala med dem. Trots de kulturella skillnaderna är vi människor väldigt lika när man sitter ner och talar om livet.

Förhoppningsvis har vi gjort deras tuffa liv lite lättare. I alla fall för ett tag.

/Maria

Kanske kan det vara någon hemma trots att det sitter ett lås på dörren.

En kvinna gav oss en stock bananer som tack

Max och co plockar fram de rätta matvarorna

Långt därnere ser ni huset vi besökte. Här skulle inte jag vilja gå under regnperioden...

Ett gäng barn som glatt mötte oss när vi kom

Dödliga möten i natten

Under nätterna sker hemska saker utanför vårt hus. Resutatet hamnar ibland precis utanför vår dörr. Det kan vara allt från lite fjädrar till en råtta med avslitet huvud. Vår lånekatt är en grym och hänsynslös jägare som gärna vill visa upp sina troféer för oss. För några dagar sedan låg det något ovanligt på trappan.

Denna vackra ödla hade antagligen haft ännu vackrare färg

om inte dödens blekhet hade satt sina klor i den...

När jag var på väg hem från basen för bara någon timme sedan mötte jag ett litet kryp som jag inte fick särskilt stor lust att leka med. Den promenerade över vägen där jag gick och jag följde dess gång på behörigt avstånd.

/Peter

P.S Kan även meddela att vår vattenförsörjning till huset där vi bor igår tog slut. Vad bökigt allting blir utan vatten...

HJÄLP!

"...ett vackert bokomslag som väckt nyfikenhet. Och plötsligt var ovanan född. Den första boken ledde till nästa. Och nästa, och nästa, länkar i en kedja som ledde rakt ner i mentalsjukdomens eviga natt. Man kunde helt enkelt inte sluta. Det var värre än narkotika."

Jag skrattade första gången jag läste ovanstående citat i "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi.

Jag skrattar inte längre.

Mina böcker och tidningar är utlästa.

Abstinensen är stark.

Jag har till och med sneglat lite i tidskriften "Motor" som min far lämnat efter sig.

Så desperat är jag!

Just nu håller jag på att läsa en deckare en andra gång trots att jag mycket väl minns vem som är mördaren och varför.

Får helt enkelt erkänna att jag är en bokoman som inte vill bli avgiftad utan vill fortsätta ha kvar mitt beroende.

Beroendet att möta andra människor i olika miljöer och världar. Beroendet att få ge sig ut på äventyr eller hitta en mördare eller utforska det inre hos en annan människa.

Måste helt enkelt ta tag i livet och beställa nya böcker

Har ni några tips, ni kära medberoende där ute? Vill att ni skickar mig namnet på era älsklingsböcker eller de böcker som ni tror skulle passa mig

Snälla, hjälp en av abstinens drabbat medsyster!

/Maria

Ps. Det är tjejen i svart som är mördaren... Ds

Flämt

Sitter på en stol alldeles utanför vår dörr och skriver. Klockan är 17.00 och termometern visar 33 grader. Det är varmt. Tack och lov så börjar temperaturen att gå ner nu inför kvällen och natten. Gissar att det är runt 40 grader under dagtid och det är lite för mycket om ni frågar mig. Känner mig lite som en zombie. Folk som kan den här delen av landet säger att vi nog har nått höjdpunkten nu, vad gäller värmen, och det är jag väldigt tacksam över. Något annat jag är väldigt tacksam över är att vi får lov att använda våra grannars sovrum under nätterna. De har den goda smaken att ha AC samt vara bortresta till slutet av maj. Perfekt för oss alltså. De har även en DVD-spelare vilket inte heller är så dumt nu när våra DVD-spelare har svikit oss.

Idag har vi dock inte suttit i skuggen och flämtat utan vi har varit en sväng till Burma. Var tvungna att åka dit för att söka visum så nu har vi dagar så det räcker hela vägen fram till 1 maj då vi åker till Hong Kong och hälsar på en av Peters barndomskompisar som bor där. Peter talade med honom igår och just nu har de 18 grader på nätterna och 20-25 grader på dagarna där. Å vad jag längtar dit!

Fram tills dess kommer jag att sitta här på min stol i skuggan och flämta medan barnen leker, helt oberörda av värmen.

/Maria

Max skriver under sitt departure card

Mycket pappersskrivande, stämplande, fotograferande och pengautbytande var det innan vi fick komma in i Burma

På väg in i Burma

Tekniken sviker oss

Inom bara några veckor har de tekniska prylar vi så ofta använder upphört att fungera. Den bärbara DVD som donerades till Max strax innan avresan hit har varit guld värd på långa resor med väntan och väldigt mycket använd här hemma också. (Vi har ingen TV eftersom allt som sänds är på thai.) Den DVD:n bara dog för ungefär en månad sedan. Helt stendöd utan minsta förvarning. Ungefär samtidigt krashade även Marias dator. Inte mycket gick förlorat men konkurrensen hårdnade. Vi har nu bara min dator och när man är tre som vill använda den för surfning på nätet, arbete och spel så får man helt enkelt turas om. Förra veckan kom det tredje sveket. Vår kamera valde att börja trilskas. Numera kan vi inte göra några förändringar i inställningar. Den "fastnade" som tur var i automatiskt läge. Det vi därmed har förlorat som vi flitigt använt är filmfunktionen. Inga mer filmer alltså!

Lösningarna på dessa svek har vi inte riktigt bestämt än. Ekonomin tillåter inte inköp av ny dator till Maria, ny portabel DVD till Max och en efterlängtad digital systemkamera. Det lutar åt att vi köper en extern DVD-läsare till min dator. Det skulle göra det möjligt att se på film igen även om det också innebär ännu mer konkurrens. Vad gäller kamera får det nog bli en enklare kompakt variant men med filmfunktion. (Svärfar hade med sig några nummer av Råd och Rön och där finns passande nog ett test av 20 digitala kompaktkameror). Vi åker till Hong Kong om två veckor och ska där troligtvis göra något av inköpen.

I denna trånga stad ska visst teknikprylar vara billiga.

Är då dessa i-lands problem bara av ondo? Självklart inte. Vad dessa svek har lett till är insikter om att barn väldigt fort anpassar sig till/accepterar nya omständigheter. Det har inte varit det minsta gnäll eller tjat om att få se film och uteaktiviterna har dessutom blivit fler. Det är även nyttigt för oss att få öva sig att prioritera och t o m klara sig utan...

/Peter

Songkran

Det thailändska nyåret, Songkran, är här och firas i dagarna tre här i Chiang Rai. Hur firar man då detta? Jo, genom att hälla vatten på allt och alla så att de kan gå rena in i det nya året. Det säljs vattenpistoler i var och varannan affär och överallt längs gatorna står folk och väntar på att kunna blöta ner någon eller några riktigt rejält. Den enda gången de oftast inte kastar är när det kommer en bil med stängda rutor. Är rutorna nervevade eller om du öppnar dörren för att gå ut kan du räkna med att få in en större mängd vatten rakt in i bilen. För att göra det hela mer spännande är det en del som kyler ner vattnet så det blir iskallt och andra kastar helt enkelt isbitar istället. Vatten som vatten! I södra Thailand är Songkran en inledning på regnperioden men här uppe i norr är vi just nu inne i den absolut torraste och varmaste perioden. På så sätt är det riktigt skönt att få vatten slängt på sig, i alla fall om man får vatten som inte är iskallt eller fruset.

Här kommer två bilder som jag har googlat fram. Vågar inte gå så nära med en kamera själv...

Eftersom både Max och Tim inte är så förtjusta i att få vatten på huvudet så håller vi oss ganska lugna här hemma. En annan anledning till att vi håller oss här hemma är också att många dricker sprit och sedan kör bil. Dödsolyckor i trafiken ökar dramatiskt de här dagarna, tyvärr. Istället har vi våra små egna vattenkrig med varandra och med grannarna samt att Max ibland hänger på de större ungdomarna ut till vägen för att kasta vatten på de som passerar förbi.

Här står Max och de övriga beredda att kasta om någon skulle komma förbi

Helt galet men kul att få vara med om (en gång)!

/Maria

I rättvisans händer

När vi i onsdags åkte till Chiang Mai blev vi stoppade i en poliskontroll. Poliskontroller är vanliga här men att de stoppar oss hör till ovanligheterna. Men i onsdags hände det. Jag langade fram alla papper och fick snart veta att det var något i ett visst dokument som hade "expired", dvs upphört att gälla. Det andra ordet farbror polis kunde på engelska var "fine". Det betyder böter på engelska. Nio hundra bath skulle jag få böta. Jag fick snällt kliva ur bilen och gå till något sorts tillfälligt kontor och skriva på två papper. Jag försökte få dem att förstå att det är lite lurigt att skriva på papper när man inte har en aning om vad som står på pappret. Detta gick inte fram eller brydde de sig inte det minsta om. Jag försökte hela tiden le och underkasta mig auktoriteten, (det är bästa sättet har jag fått lära mig).

När jag till slut skulle hala fram pengarna sa polisen att det räckte med 500 bath. Jag blev givetvis glad över att böterna nästan halverats på mindre än fem minuter. Den vänliga sekreteraren upplyste mig sedan om att jag hade en vecka på mig att åtgärda mitt misstag. Imorgon ska jag försöka få tag på någon som kan hjälpa mig att rätta till lagbrottet jag begått.

/Peter

P.S För er som undrar om oroligheterna i Bangkok på något sätt påverkar oss så kan jag säga att det gör de inte. Givetvis tragiskt med människor som dör men läget här i Chiang Rai är väldigt lugnt. Det ligger lite för långt från händelsernas centrum.

Sagan om pojken och grottan

Det var en gång en liten pojke som bodde i utkanten av en stor skog tillsammans med sin mor, far och en yngre broder. Pojken var väldigt nyfiken och tyckte det var tråkigt att han bara fick lov att leka i den egna trädgården. En dag frågade han sin moder om han kunde få gå in i skogen och leka en stund men hans mor svarade som hon alltid svarat honom att skogen var en alltför farlig plats att leka på. Därefter ville hon inte diskutera saken mer utan gick in i huset för att förbereda dagens middag. Pojken muttrade för sig själv och sparkade på några stenar på den grusbelagda gången framför huset. Plötsligt fick han en idé! Modern skulle vara upptagen med maten ett bra tag och under tiden tänkte han smita in i skogen bara för en liten stund. Mor skulle aldrig få veta att han hade varit borta. Han smög in i huset och hämtade en pannlampa och en persika. Sedan gav han sig iväg mot skogen.

I skogen var allt ljust och härligt. Fåglarna kvittrade och vinden susade stilla genom träden. Pojken kunde inte förstå vad det var hans mor tyckte var så farligt. Han kände sig glad och lycklig inombords när han fortsatte sin vandring. Plötsligt fick han syn på en trappa som gick uppför en kulle. Han tvekade en stund men sedan tog nyfikenheten överhand och han började gå uppför den långa trappan. Han undrade spänt vart den skulle leda.

När trappan tog slut stod pojken framför en stor grotta. Öppningen var väldigt stor och pojken gick försiktigt några steg in i grottan.

Plötsligt hörde han steg bakom sig. Han vände sig hastigt om och där stod ett hemskt monster. Pojken försökte springa ut men monstret stod i vägen och närmade sig pojken med snabba tunga steg. Pojken förstod att han snart skulle bli infångad men i sista stund förde han upp handen till pannan och tryckte igång sin pannlampa. Skenet från lampan lös rätt på monstret som vacklade bakåt samtidigt som det höll sig för ögonen, bländad av det starka ljuset. Pojken passade då på att springa längre in i grottan, allt för att undkomma det stora monstret.

Det var väldigt tyst inne i grottan. Det enda som hördes var vattendroppar som föll ner då och då. Luften var lite kylig och pojken undrade om han någonsin skulle kunna gå ut ur grottan igen. Plötsligt hörde han monstret komma närmare. Det såg ut att leta efter något och pojken antog att det måste vara efter honom. Han släckte lampan och satte sig bakom några stora stenar. Monstret letade och letade men kom aldrig i närheten av pojkens gömställe. Pojkens enda chans var att vänta tills monstret inte var i närheten längre. Då skulle han försiktigt smyga sig ut och springa hem igen. Förhoppningsvis skulle han hinna hem innan modern upptäckte att han var försvunnen. Monstret försvann längre och längre bort och tillslut lät ljuden så avlägsna att pojken beslutade sig för att försöka gå ut ur grottan igen. Han tände försiktigt pannlampan igen och ljuskäglan föll på en liten spindel som satt på en klippa.

Spindeln satt på något vitt. Pojken böjde sig framåt för att titta närmare på det vita men han kunde inte se vad det var. Han tog upp en liten spetsig sten och petade försiktigt på spindeln som raskt kröp iväg. Pojken kunde fortfarande inte se vad det vita var för något och han tog återigen fram stenen och petade på klumpen som satt fast på klippan. Plötsligt började klumpen svälla. Den blev bara större och större och pojken kunde se något som såg ut som ett huvud inuti.
Tillslut var klumpen mycket större än pojken och nådde nästan upp till grottans tak. Pojken vände sig om och gjorde sig beredd att springa ut. Då hörde han ett poff bakom sig. Hela klumpen hade spruckigt och ut kröp det största odjur som pojken någonsin hade skådat. Det hade stora huggtänder och fyra smala ben som det började krypa med, rakt emot pojken. Pojken gav upp ett skrik och började sedan springa allt vad han kunde för att undkomma besten. Han fick syn på ett ljus långt framför sig och förstod att det måste vara en öppning. Plötsligt snubblade han på en sten och var nära att falla. Han kunde känna odjurets väsande andetag i nacken. Detta gav honom ny kraft och han fortsatte att springa rakt mot ljuset. Väl framme såg han att det var dagsljuset han hade sett. Tyvärr var det inte den ingång han hade kommit in ígenom. Denna öppning var 10 meter ovanför en ganska brant backe full av jord. Jorden yrde kring hans fötter när han så snabbt han kunde klättrade och kravlade sig uppför.


Odjuret började klättra efter. Pojken slängde ett snabbt öga bakåt och upptäckte att hans förföljare var snabb. Otäckt snabb. Om det fortsatte så här skulle han bli tagen vilken sekund som helst. Han tänkte dock inte ge upp utan strid och började sparka allt vad han kunde med fötterna i den lösa jorden. Jorden yrde bakåt rätt i ögonen på monstret som gav upp ett ursinnigt vrål. Det mullrade till och hela berget skakade. Vrålskriket hade slitit loss stora stenar som nu kom farandes ner rakt på monstret som klämdes fast mot marken. Pojken fortsatte att krypa uppför samtidigt som han hoppades att monstret inte skulle komma loss och återuppta jagandet. Plötsligt var han uppe i skogen igen och sprang för allt var han var värd hela vägen hem. I utkanten av sin egen trädgård stannade han till och pustade ut. Hans hjärta slog fortfarande stenhårt och benen var alldeles trötta efter allt springande. Han tog ett djupt andetag och försökte lugna ner sig innan det var dags att gå in i huset. Modern och fadern skulle undra vad som hade hänt om han skulle komma in i detta uppjagade tillstånd.

Tillslut var han såpass lugn att han kände sig redo att möta sin familj igen. Aldrig mer skulle han tvivla på sin mors ord. Han insåg nu vilken klok mor han hade och han var glad över att hans äventyr hade slutat så pass lyckligt som det gjorde. Han gick in till till den övriga familjen och aldrig mer trotsade han sin mors ord.

Sen levde de lyckliga i alla sina dagar!

/Maria

Två intressen = business?

Maria gillar skönhet, spa och behandlingar. Jag gillar akvarium och fiskar. Dessa två intressen går att kombinera och tjäna pengar på. Kanske ett sk "fisk-spa" vore en lönande verksamhet på Frölunda torg? För er som undrar vet jag ännu inte vad jag ska jobba med när vi kommer hem.

Med viss tvekan stack Max ner fötterna i

akvariet som var fullt med fiskar.

Sällan har hans fötter blivit så rena och det kittlades bara i början.

Vore inte detta en affärsidé?

/Peter

Att inte hitta och komma rätt

Den första tiden vi bodde i Chiang Rai gjorde vi en hel del utflykter för att få se omgivningarna och veta vad som var värt att ta kommande gäster på. Nu har nästan alla gäster varit här och det är sommarlov har det blivit tid att göra utflykter till ännu outforskade mål. Maria har länge velat åka till en "Art and Cultural Park". Vi vet inte vad det är men det låter intressant. I måndags gjorde vi slag i saken och styrde bilen mot parken. Där var porten stängd och vi kunde läsa att måndagar var enda dagen i veckan då det inte var öppet.

På vägen dig hade vi sett en skylt mot ett vattenfall vi aldrig besökt. Vi tog sikte på det istället. Vi körde och körde men kom aldrig fram till något vattenfall. Vägen tog istället slut och vi insåg att vi hamnat i någon sorts naturpark/reservat. Vi var ju bara tvungna att kliva ur bilen och ta en närmare titt.

Floden Kok kunde vi se lite längre ner och vi styrde stegen dit. På stranden fanns en mamma med två döttrar och tre hundar som lekte i vattnet och en bit längre upp gjorde några tonårskillar diverse vattenkonster. Inte direkt fullknökat alltså. Vi vadade ner i den ljumma strömmen. Max och Maria utmanade de lite djupare forsarna medan jag och Tim höll till i strandkanten. Vi hade hittat ett perfekt picknick- och utflyktsmål utan att ens ha letat efter det.

Under tiden vi förlustade oss på stranden var det andra som gjorde detsamma i vår bil...

/Peter

Internationell fest

I fredags var det internationell fest på basen och vi var naturligtvis där och representerade vårt kära fosterland.

Festen startade med en buffé där varje land hade bidragit med något ätbart. Vi hade med oss en massa dammsugare (kakan alltså, inga riktiga...) som vi köpt på det svenska bageriet i stan. Kanske inte det påhittigaste och mest svenska men bekvämt och bra! Här får ni se alla rätter:

Efter maten samlades vi i ett av klassrummen där alla länder skulle framföra eller visa upp något. En första tanke var att vi skulle lära alla "Små grodorna" men sedan ändrade vi oss och det blev en frågesport istället. Peter förberedde ett bildspel med en bilder från Sverige och Schweiz och så skulle alla få gissa vilka bilder som var från Sverige. Detta för att vi har mött så många människor som inte kan hålla isär länderna.

Max var inte riktigt nöjd med frågesporten. Han ville ju också uppträda! Vi uppmuntrade detta men trodde inte att han skulle våga när det väl blev allvar. Men när det blev vår tur travade Max fram med mig i sällskap och väl framme inför publiken så tog han fram en djup tallrik med kolsyre-is på. Jag räckte honom en kopp med varmt vatten som han hällde över isen. En tjock rök väller upp från tallriken och ner på golvet. Publiken jublar och applåderar. Mycket nöjd tog han upp tallriken och gick på eget initiativ runt med den så att alla fick se på nära håll. Peter och jag var mycket stolta!

Vid nio-tiden var vi hemma igen och Max var då alldeles blek av trötthet. Blek men lycklig, vår lille modige trollkarl!

/Maria

Medicin mot bi- och getingstick

Hej!

Om ni skulle få ett bistick eller ett getingstick så har jag en bra medicin som gör att det inte gör ont längre. Det blir bara bättre och bättre om ni dricker medicinen och här kommer receptet:

Socker
Mjölk
Citronsaft
Mjöl
Mandel

Blanda ihop allting med grillkrydda, godisbitar och mosad korv.
Drick på en gång. Om det blir medicin kvar så dutta det på sticket.
Då blir svullnaden bättre och bättre!

Om ni undrar något kan ni ringa mig.

/Max Baric

Ps. Om ni inte har något av sakerna ovan så kan ni blanda ihop en massa andra olika grejer. Ds.

Nya upptäckt: god och vacker!

I snitt varannan dag åker vi till marknaden för att köpa frukt. Anledningen till dessa ständiga besök är att frukt är färskvara och har en rykande åtgång i vårt hem. Jag har reden nämnt att vi just nu befinner oss i den välsignade mangosäsongen. För ett par veckor sedan dök det upp en för mig helt okänd frukt på marknaden. Sådana måste man köpa och testäta. Frukten påminner om en mango till sin form och färg men är mycket mindre, ca 6-7 cm lång.

Jag äter den genom att skala den och sedan skära loss tunna skivor av fruktköttet från den avlånga kärnan. Smaken är frisk och saftig. Den har blivit en klar favorit som tävlar med mangon i popularitet hos mig.

Härom kvällen när vi satt och smaskade dessa goda frukter gjorde Max en spännande upptäckt. Vetgirig som han är tog han sig besväret att skära sönder en kärna. Den visade sig vara väldigt vacker. Kärnor är sällan vackra men den här sticker ut, särskilt i kontrast mot det gula fruktköttet.

Jag tror vi som vuxna kanske går miste om en hel del skönhet i skapelsen eftersom vi inte har samma upptäckarlust som en 4 1/2-åring. Jag tänkte inte ens tanken att skära sönder kärnan...

/Peter

Värmen har kommit (och värre ska det bli)

Det är varmt. Termometern som ligger brevid mig i skuggan visar 38 grader. Barnen är inte särskilt påverkade av värmen utan leker på som vanligt. Själv sitter jag i skuggan och försöker vara så fysiskt inaktiv som det bara går. Det bästa är att sätta på utomhuskranen. Då brukar Tim hålla sig sysselsatt en bra stund. Men jämna mellanrum kommer han bort till mig och häller vatten över mina fötter vilket känns väldigt skönt i värmen. Max brukar vara bra på att roa sig själv så han ser man bitvis inte röken av. Han cyklar runt på sin cykel, han hjälper till ifall det är någon som grejar med något, han häller och grejar med vatten tillsammans med Tim etc. Idéerna bara sprutar ut ur huvudet på honom. Igår drog han igång ett städprojekt med ungarna på gatan. Han fyllde en spann med vatten och diskmedel (undrar hur mycket diskmedel han tog? Jag hann inte med i svängarna), ropade till sig granntjejerna och Tim, delade ut tvättsvampar till dem alla och sen drog de igång med den stora rengöringen. Väggen, marken, en cykel som stod lutad mot väggen, en stolpe, allt fick sin beskärda del av vatten och diskmedel. När projektet avslutades av granntöserna hade arbetsledaren tröttnat för längesedan. Då hade han fullt upp med nästa projekt - att vara polis och fånga bovar! Det skulle inte förvåna mig ett dugg om Max blir någon sorts arbetsledare när han blir stor.

Väggen blev fin...

...liksom marken!

Man blir ju så arg när saker och ting inte blir som man vill!

I kväll ska vi på internationell fest uppe på basen och vi ska naturligtvis representera SVERIGE! Återkommer med en rapport från festen senare!

Ha en trevlig helg!

/Maria

Ps. Flera har undrat hur det gick med råttan som katten drog in och jag kan meddela att vi till slut lyckades mota ut både katt och råtta. Katten har inte släpat in något annat djur sedan dess, tack och lov. Det räcker med de döda djur som lämnas ute på trappen ibland... Ds