Idag var jag med om något märkligt. Vet inte om jag kan skylla det på kulturen eller bara vanlig hederlig oflyt. Men märkligt var det.
Den student som valt att avbryta sin kurs ville få iväg ett paket till sitt hemland för att slippa övervikt på flyget. Han åkte till vårt närmsta postkontor och ville betala med sitt kreditkort. Det gick inte var beskedet men det skulle gå bra om han åkte till kontoret inne i stan. Jag erbjöd mig att köra in honom. Vi tog vägen om postkontoret på flygplatsen för att se om det kanske skulle funka med kreditkort där och på så sätt spara tid och bensin. Där tog de inte heller kreditkort men bedyrade att det skulle gå bra inne i stan. Vi åkte dit och gick in. Vi frågade och fick veta att det inte heller där gick att betala med kreditkort.
Vi bara ruskade på huvudet och försökte tala om att vi hade blivit ditskickade av deras egen personal på andra kontor i stan. Då säger en av killarna vid disken att han ska fråga folket en trappa upp där det ”riktiga” kontoret låg. Han kommer snabbt tillbaka och gör oss glada. Det går att betala med kreditkort en trappa upp, enligt hans undersökning. Vi traskar upp med paketet och får till vår stora förvåning svaret att man inte heller där kan betala med kreditkort...
Det hela slutade med att han betalade kontant och vi kunde inte annat än skratta och säga som min vän uttryckte det: Crazy Thai!
En förklaring till det som hände skulle kunna vara thailändares skräck inför att säga nej eller rättare sagt ovilja till att stå med skammen det innebär att inte kunna tillmötesgå en önskan. Att misslyckas helt enkelt. Genom att istället säga att det går någon annanstans skjuter man över problemet och skammen med att säga nej till någon annan. Man har räddat sitt eget ansikte.Väldigt smidigt för dem men extremt osmidigt för oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar