Utflykt till Doi Chang

Igår gjorde vi en spännande utflykt! Vi åkte med en pickup/truck (eller vad det nu må heta...) upp på ett berg som heter Doi Chang. Tack och lov att vi hade den bil vi hade, kan jag säga, för vår hyrbil hade inte klarat de vägarna som vi körde på. De var slingriga och hade många gropar, ibland fyllda med vatten. På detta berg odlas mycket kaffe och macadamian-nötter och vi stannade till vid ett plantage på väg upp till våra gamla grannars hemby. När kaffebönorna har skördats läggs de på tork. När de är torra lägger man dem i en maskin som skiljer kärnorna från skalet. Därefter läggs allt i ett vattenanordning för att få bort skalen. Därefter torkas kärnorna för att sedan för hand läggas i tre högar beroende på vilken kvalitet de har. Efter det rostas de, läggs i säckar och säljs! Fick smaka på ett rött "kaffebär" direkt från trädet och det smakade sött och gott.

 

Till slut kom vi fram till vårt mål, grannarnas hemby, och där träffade vi "grandma," grannarnas farmor, och Asa, en kille som bodde granne med oss för fyra år sedan men som nu har flyttat tillbaka till byn där han odlar macadamian-nötter. Där dukades det upp till lunch och vi fick prova på att äta akha-mat (deras folkslag heter akha) och det var väldigt gott! Vi fick sticky-rise inlindat i bananblad och bananbladet använde vi som tallrik. Till det fick vi rökt kött och två starka röror, en röd och en grön. Den röda såg ut att bestå av mest chili så den undvek jag men jag tog desto mer av den gröna som bestod av nån slags lök och chili. Det fanns även någon köttröra som såg lite pastejaktig ut men den smakade inte så gott. Vi fick också kokta majskolvar och skivad jättegurka. När vi hade ätit färdigt var det bara att rulla ihop bananbladet med eventuella matrester och lägga det i en spann. Det gavs senare till grisarna = inget avfall = miljövänligt och bra! Inga bestick hade vi heller utan alla åt med fingrarna. Lite avfall blev det faktiskt, när jag tänker efter, för vi alla drack ur köpta vattenflaskor men utöver det: ingenting! Det var verkligen jättetrevligt att få se en akhaby på riktigt och inte någon by som är anpassad för turister. En dag att minnas! 

 

 

 

Överst till vänster: utsikt från byn

Överst till höger: Grandma

Underst till vänster: Asa skalar egenodlade nötter för att vi skulle få smaka

Underst till höger: Att få åka på lastbilsflaket var dagens största nöje för barnen

Två små svarta grisar hade de. De luktade inte så gott...

Alina och Grandma är på väg in i huset. Grandma är 80 år gammal men ser mycket äldre ut. Hon fick se en bild på min morfar som är 93 år och utbrast "Va! Är han 93 år! Jag ser ju mycket äldre ut än honom!"

Barnen provar på att åka bak på flaket.

Fin utsikt! Max och Tim tillsammans med Best, Balloon och någon jag inte ser vem det är.

Kaffebönor på tork

 

 

Idag öser regnet ner och vi tar det lugnt. Inte mycket att blogga om, alltså. Vi hörs när det har hänt något mer spännande!

 

/Maria