I morse när jag och Tim var uppe i ottan och njöt av stillheten och den svala luften hände något väldigt fantastiskt. Helt plötsligt när han står och håller i en lagom hög kartong släpper han taget med båda händerna och står i tre sekunder på helt egna ben. Ett stort framsteg som gjorde pappa väldigt glad och stolt för ett ögonblick. Dessa tre sekunder leder osökt (eller hur?) in på att det nu gått tre veckor sedan vi lämnade Sverige och att även vi nu börjar stå på egna ben här i Chiang Rai. Om än lite ostadigt men ändå. Det mesta i huset är på plats. Vi har börjat få vänner och lära känna grannarna. Internet fungerar. Vi kan beställa mat från vår närmaste mattant på gatan. Idag fick vi även något som kommer att öppna många fler möjligheter. Mer om detta imorgon...
/Peter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Näsapor och Sydostasiens högsta berg
Sedan jag skrev sist har vi hunnit att lämna lägenheten vi hyrde i Sandakan och köra hela vägen tillbaka till Kota Kinabalu. Fast innan vi l...
-
Idag har vi varit på besök i regnskogen. Först åkte vi till en wild life park där man fick gå omkring på "broar" högt uppe i lufte... -
Hej på er alla! I morse kl 6 thailändsk tid landade vi äntligen efter en 10 timmar lång flygresa från Köpenhamn. Efter en lång taxifärd (s... -
Vår gamla bil har varit förvånansvärt medgörlig med tanke på dess höga ålder (född 1991!). Vi har fått byta kylarslang en gång men i övrigt...
Hej Familjen,
SvaraRaderava roligt ni har en blogg så man kan följa era äventyr i Thailand.
Stor kram till er alla
Va rädda om er
Ellinor Bergenkull
Vad häftigt :). Vilket sammanträffande! Kul att läsa att ni har det bra :)
SvaraRaderaKram!