I morse när jag och Tim var uppe i ottan och njöt av stillheten och den svala luften hände något väldigt fantastiskt. Helt plötsligt när han står och håller i en lagom hög kartong släpper han taget med båda händerna och står i tre sekunder på helt egna ben. Ett stort framsteg som gjorde pappa väldigt glad och stolt för ett ögonblick. Dessa tre sekunder leder osökt (eller hur?) in på att det nu gått tre veckor sedan vi lämnade Sverige och att även vi nu börjar stå på egna ben här i Chiang Rai. Om än lite ostadigt men ändå. Det mesta i huset är på plats. Vi har börjat få vänner och lära känna grannarna. Internet fungerar. Vi kan beställa mat från vår närmaste mattant på gatan. Idag fick vi även något som kommer att öppna många fler möjligheter. Mer om detta imorgon...
/Peter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Näsapor och Sydostasiens högsta berg
Sedan jag skrev sist har vi hunnit att lämna lägenheten vi hyrde i Sandakan och köra hela vägen tillbaka till Kota Kinabalu. Fast innan vi l...
-
Idag har vi varit på besök i regnskogen. Först åkte vi till en wild life park där man fick gå omkring på "broar" högt uppe i lufte... -
Då var vi hemma igen efter en utflykt till Turtle Island. Vi åkte ut till ön med en speedboat och väl på plats klev vi i land på fin, vit s... -
I lördags var vi ute på festligheter. Det var Baan Chivit Mai Foundation som fyllde 20 år och det ville vi inte missa! För er som inte vet ...
Hej Familjen,
SvaraRaderava roligt ni har en blogg så man kan följa era äventyr i Thailand.
Stor kram till er alla
Va rädda om er
Ellinor Bergenkull
Vad häftigt :). Vilket sammanträffande! Kul att läsa att ni har det bra :)
SvaraRaderaKram!