Hemma hos Barics del 3

Utomhus

/Maria

Helgrapport

Det är söndag kväll och båda grabbarna har slocknat. Peter och jag sitter i soffan och snart är det även dags för oss att krypa till kojs. Helgen har varit lugn även om dagen idag inte har varit den bästa i Max liv. I eftermiddags hörde vi ett brak utomhus och sedan ett illvrål. Peter kastade sig ut och fann en Max med blod rinnande från huvudet. Han hade enligt egen utsago snubblat och slagit huvudet i ett vasst betonghörn. Inte roligt! Tack och lov så upphörde blodflödet efter lite tryck med en blöt och kall handduk och efter en stunds sagoläsande så återgick livet till det normala igen. Vi har varit uppmärksamma på honom hela kvällen men det verkar inte som om han har fått någon hjärnskakning.

I övrigt så har vi till stor del tillbringat helgen med grannarna. Höjdpunkten blev lördag eftermiddag då vi alla drog till Golden Pine för att bada!

Här kommer lite bilder från helgen!

Tim har hittat en favorittjej som han kramar så fort han kommer åt!

Två träd höggs ner och Max är självklart med och hjälper till. Observera de fina Sverige-kallingarna...

Glassgubben kom förbi på sin moppe och sålde sin goda hemmagjorda kokosglass. Tim gillar den även om det inte ser ut så...

Max har det gott på Golden Pine

Önskar er alla en riktigt god vecka!

/Maria

Ps. Peter vill att jag skriver att det minsann inte bara är synd om Max utan även om honom. Han har nämligen ont i sin armbåge varje gång han spelar badminton. Livet är inte lätt när man närmar sig 40... Ds

Hemma hos Barics del 2

Idag gick det bättre!

Mina damer och herrar, här kommer......... UNDERVÅNINGEN!

/Maria

Inte hemma hos Barics del 2

Här skulle egentligen del 2 i serien "hemma hos Barics" visas men jag lyckas inte överföra filmen från datorn hit till bloggen. Får försöka igen någon annan dag.

Nu börjar det kännas att vi är på väg in i den varma perioden. Om inte annat så märks det på elräkningarna som fungerar tvärtemot elräkningarna i Sverige. Här är de nämligen som lägst under den kalla perioden och som högst under den varma. Runt jul när det var som kallast låg våra räkningar på ca 400 baht i månaden. Idag betalade jag en räkning på 650 baht. Men så har vi använt fläktarna mer också. Hade vi haft AC hade det blivit ännu dyrare (Hon är ju väldigt dyr den där AC, eller vad säger ni alla Kannebäckare...). Ska bli intressant att se hur räkningen kommer att bli när det är som hetast om en månad eller två...

Hur dyrt det än kommer att bli kommer det vara väldigt mycket billigare än i Sverige där elen är "peng maak" som vi säger här i Thailand.

Innan jag går hem från cafét ska jag prova att ladda upp en annan film och se om det fungerar...

Det gjorde det! Här kommer en video från ett litet äventyr som vi hade härom kvällen. Känsliga tittare varnas...

Försöker återkomma med filmen från undervåningen

/Maria

Äkta vara

Jag har köpt en Rolex. En ÄKTA Rolex.

Jag fick den till ett vrakpris, 100 baht, på en tillfällig marknad i stan.

De som sålde den måste vara alldeles knasiga som sålde en sådan fin klocka till det priset!

Jag vet att det är en ÄKTA Rolex för det står klart och tydligt "Rolex" på den och inte "Lorex", "Rollex" eller något annat liknande.

Jag tror mig veta att Rolex-klockor styrs av satelliter vilket gör att de alltid visar rätt tid.

Min klocka visar inte rätt tid. Den är för långsam.

Undrar vad min satellit håller på med egentligen?

De borde skicka upp Fuglesang och undersöka saken.

Under tiden får jag njuta av att det ser snyggt ut att ha en ÄKTA Rolex på armen.

För fin är den, min alldeles egna Rolex-klocka!

/Maria

Oj då. Nu ramlade pluppen som man ställer tiden med av.

När suget blir för stort

Under en längre tid har jag och Maria gått och lurat på om vi ska köpa en cykel till Max eller ej. Varje gång vi kommer till en affär som säljer cyklar vill Max provcykla. Det innbär att han provcyklar runt i butiken medan vi handlar. (Typ ICA Maxi) Här hemma i Thailand har han sedan jul haft en begagnad fådd cykel som varit lite för liten. Den har funkat ok. Härom veckan när granntjejen kom cyklandes på en ny cykel i precis rätt storlek (hon är i samma ålder som Max) blev suget hos Max efter en likadan cykel ännu tydligare. Han fick låna den och kunde konstatera att den var snabbare än hans och dessutom hade korg att lägga grejer i.

Igår tog Maria med Max på en liten överraskningsutflykt. Max var övertygad om att de skulle iväg och bowla. Inte ens när de klev in i affären anade han något. Glädjen var stor när han insåg att han skulle få en cykel med korg och i rätt storlek. En god sidoeffekt av detta köp var att den yngre granntjejen fick ta Max gamla cykel och att den vi köpte kommer att doneras till någon annan fyraåring när vi åker tillbaka till Sverige. Vi har varit väldigt tydliga med att vi inte kan ta med några cyklar på flyget hem...

/Peter

Sommarlov och snart är det jul

Nu har sommarlovet börjat här i Thailand. Två månader med stängda skolor och universitet. Det märks på matmarknaden vi ofta besöker som ligger nära universitetet. Det är lågsäsong och inte alls lika mycket att välja på bland matstånden. Den skola jag undervisar på har inte sommarlov. Vi nöjer oss med två veckor lov i början av april innan den tredje och sista terminen drar igång.

I helgen och veckan som gick hade vi besök från Sverige. Min äldsta syster med man och två vänner kom hit några dagar innan de gav sig av mot södern och havet. Intensiva och roliga dagar. Vi lyckads tyvärr inte få dem att skriva ett gästinlägg. Därför vill jag tipsa om något inför julen som är kopplat till våra gäster. Gå in på http://www.ljusochform.se/ Där hittar du ljus utöver det vanliga som funkar utmärkt som julklappar. En av våra gäster är den som skapar dessa mästerverk. Tipset är att beställa i god tid om man är intresserad.

Tre glimtar från vårt senaste besök.

Dessa gäster var nog de mest shoppingglada vi haft.

En kvinna på gunga i by.

Självklart blev det elefantridning. Max är expert på detta numera.

/Peter

Modiga Maria

Sitter just nu på basen. Max och jag blev kvar här efter middagen och jag har skypat medan Max har besökt Bolibompawebben. Nu är klockan mycket och jag vill egentligen gå hem men eftersom Max är mitt inne i ett spel så lovade jag honom en liten stund till och det finns väl inget bättre sätt att fördriva tiden på än att skriva ett blogginlägg! Kom nämligen på att jag ju faktiskt inte har berättat för er om min klippning. Här kommer storyn:

Varje gång vi har varit och klippt Max på Big C, ett köpcentrum i stan, så har jag funderat på om jag inte skulle ta och klippa mitt hår också. Varje gång har jag fegat ur pga att de inte är så vana vid min typ av hår här. Man vet ju liksom inte hur det kommer att se ut efteråt så att säga... Men en dag nar jag var på Big C med min kära mor kände jag att nu fick det vara nog. Bort med Mesiga Maria och in med Modiga Maria! Jag gick raskt in i frisersalongen innan jag han tänka efter för mycket. Där tog en ung tjej hand om mig. Hon tvättade mitt hår och gav mig en stunds skön hårbottenmassage. Därefter fick jag sätta mig i frisörstolen, tjejen gick undan och fram kom the Master Himself. Ingen tvekan om att han hade högsta rang darinne. Han spände på sig sitt frisörbälte med alla kammar, saxar och knivar i och skred till verket (med kniv! Vilken man...). Tjejerna stod längs väggarna och bara tittade på HONOM med glittrande, beundrande ögon medan han klippte. Det var kul att betrakta det sociala spelet.

När själva klippningen var klar tog han själv hand om torkningen och fixandet av frisyren. Annars brukar tjejerna stå för denna del men ett sådant celebert besök som jag kan man ju inte lämna ifrån sig hur som helst! Han blåste med hårtorken och drog och drog i håret tills det blev alldeles rakt och så här såg det ut när det var klart:

Jag blev jättenöjd! Så nu står jag och blåser håret varje gång jag har tvättat det. Det blir inte lika rakt som när HAN gjorde det, så länge orkar jag inte fixa och trixa, men det blir såpass rakt att frisyren fortfarande ser ut som den "ska".

Dags att gå hem! Vi har haft besök av Peters äldsta syster med make och vänner. Får se om jag kan få Peter att blogga om det i morgon...

Sov gott!

/Maria

Vi blir inte äldre

Den senaste tiden har jag haft uppenbarelser i vid frukostbordet. Inte livsomvälvande men ändå tycker jag mig ha kommit till någon sorts förnyad och fördjupad insikt om mig själv och mänskligheten. Nästan varje morgon är det jag och Tim som äter frukost medan de två andra äter lite senare. Det är mysig tid tillsammans när vi mumsar cornflakes och mjölk toppat med söt musli. Jag har genom dessa stunder gjort två upptäckter.

1. Det får inte stå något annat ätbart på bordet för då vill han ha det istället. Så länge det inte finns något annat ätabart inom hans synfält äter han sina cornflakes med god aptit.

2. Han har en dragning åt att gärna vilja ha det som finns på min tallrik även om det är exakt samma flingor och mjölk som är toppad med precis likadan musli som finns i hans tallrik.

Vad är det då för visdom som detta har bringat mig? Jag kan faktiskt formulera det i en mening: "Vi vill ha det vi ser och det andra har." Jag undrar hur mycket grejer och upplevelser jag inte skulle köpt eller sökt om jag aldrig fick se dem? Det är när jag ser som jag vill ha. Dessutom har jag precis som Tim en dragning åt att vilja ha det andra har. Gräset är så mycket grönare på andra sidan...

Det är just detta alla reklammakare är så väl medvetna om och det skrämmande är att det är så en ett och ett halvt-åring fungerar. Slutsats: vi blir inte äldre än så!

/Peter

Tjuvar i farten

I morse stod Max och jag och tittade ut genom sovrumsfönstret. Fick då se sopmoppen komma åkandes. Varje dag, vardag som helgdag, kommer en man och en kvinna körandes med en moppe och slänger alla soppåsar på en vagn baktill på moppen. För denna varje-daghämtning betalar vi 50 baht (ca 12 kronor) i månaden. Annat det än i Sverige där man får betala för minsta lilla steg som sopgubbarna tar och det är inte lite betalt heller (och inte lika ofta).

I vilket fall som helst står vi där och tittar på när de tar våra sopor och slänger i vagnen. Därefter går mannen ut på gräsmattan och fram till vår nya frisbee som ligger där. Han tar upp den och kastar den till kvinnan som raskt lägger ner den i vagnen. Sedan drar de iväg. Vilken fräckhet! Jag trodde inte mina ögon och kom mig inte för att göra någonting. När handlingsförlamningen hade släppt var de redan borta. Max blev ledsen så klart men jag lovade honom raskt att vi ska köpa en ny frisbee. De är ju inte så dyra här...

Är trots allt väldigt glad över att det bara var en frisbee och inte något dyrare. Bilen till exempel, den stod kvar. Det är bra! Alltid något positivt mitt i eländet...

/Maria

Än är hoppet inte ute

Min dator har antagligen gått hädan. Än är dock inte allt hopp ute. I slutet av månaden kommer "vår" datoraffär att få in en speciell dyr apparat som eventuellt kan skaka liv i den gamla hårddisken. Tänker gå tillbaka då och hoppas på det bästa. Som tur är har vi backup på de flesta bilder men tyvärr inte på alla dokument. Inget dokument är livsviktigt men däremot finns det sådant som jag har arbetat väldigt länge med som t ex en sammanställning av alla barn- och ungdomsböcker jag har läst där jag har skrivit ner dels vad böckerna handlar om och dels hur jag kan använda dem i undervisningen. Men, jag får skylla mig själv att jag inte har sparat dokumenten på något annat ställe också.

Men, som sagt, än är inte hoppet ute och i väntan på att slutet av månaden ska komma får barnen och jag fortsätta med det vi gör mest på dagarna: läsa böcker och leka med vatten!

Hej hopp!

/Maria



Max testar att cykla i vatten



En väldigt bra bok



Är det varmt vill man svalka sig oavsett om kläderna är på eller ej



Knasiga familjen

Hemma hos Barics del 1

Övervåningen

Ditt och datt

Måste bara börja med att kommentera uttrycket "ditt och datt". Väldigt sällan jag använder det och jag inser när jag skriver varför. Det är ett märkligt uttryck. Jag får fråga min fru svenskläraren om dess ursprung... Nåväl, här är det två timmar kvar av fredagen och Max somnade för en stund sedan. Vi har innan dess klarat av kvällsrutinerna som just nu består i att frossa mango och spela lite Peggle på datorn. Det spelat håller märkligt nog ett hårt grepp även om mig och ikväll lyckades jag nå en miljon poäng på tre banor efter att ha försökt en hel vecka. Känns väldigt bra. Fem svåra utmaningar återstår.Nu rullar fläktarna igen. Värmen är här och den ska inte minska de kommande månaderna. Idag har jag fått gjort en hel del. Satt en kvart i telefonkö till försäkringskassan för att få exakt koll på hur många föräldradagar vi har kvar när vi kommer hem. Det verkar räcka för att Maria ska kunna jobba 80% som hon vill. Har även kommunicerat med en av jobbkrokarna som jag har slängt ut. Ska bli intressant att se vad det till slut blir för min del i höst. Den övriga tiden under dagens förmiddag läste jag litteratur om Kungaböckerna som är mitt nästa undervisningsuppdrag.

Imorgon eftermiddag ska vi åka och hälsa på hos en thailändsk familj som har bott i Sverige i många år och därför kan svenska. Det ser vi fram emot och är något som vi länge sagt att vi ska göra men inte fått till. Där har ni min fredag och halva lördag.

/Peter

En ansiktsbehandling att minnas

Mitt emot kyrkan som vi brukar gå till på söndagarna, har det öppnat en skönhetssalong och som öppningserbjudande hade de igår 50% på alla behandlingar. Det vill man ju inte missa så jag tog med min kära granne Alina dit. Vi valde båda en ansiktsbehandling som i vanliga fall kostar 300 baht (ca 70 SEK) men i och med rabatten så kostade den bara 150 baht! Utgångspriset var billigt och efter rabatten blev det nästan gratis...


Alina och jag fick lägga oss på två britsar jämte varandra och en man och en kvinna satte igång med behandlingen. Den ena krämen efter den andra masserades in och torkades därefter varsamt av. Å vad skönt det var! Efter en stund fick jag två bomullstussar på ögonen och het ånga började strömma mot mitt ansikte. Säkert jättebra för att öppna porerna men det var inte så särskilt trevligt att andas in. Det kändes nästan som jag inte fick någon luft, men vad gör man inte för att bli lite vackrare!


När jag legat i ångan en stund fick jag höra att de vid Alinas brits drog igång något som lät som en tandläkarborr. Eftersom jag hade bomull på ögonen så kunde jag inte titta efter vad de höll på med utan jag fick låta min fantasi förklara vad som hände och alla de filmer som utspelades i mitt huvud var alla lite småläskiga. Det enda hoppet i tillvaron var att Alina i alla fall inte skrek eller jämrade sig. Efter en stund tystnade "tandläkarborren" och ett annat ljud tog vid. Även detta gav mig tandläkarassociationer. Det lät som en sådan där svart, grov slipgrej som tandläkaren sätter fast på borren för att slipa efter att han/hon har lagat ett hål. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle tro och min nyfikenhet var stor.

Alina var fortfarande tyst och nu började jag nästan fundera på om hon fortfarande hade livet i behåll. Plötsligt slutade ångan att strömma mot mitt ansikte och någon slog sig ner vid min sida. Ljudet av borren kom tillbaka alldeles vid mitt ansikte men tack och lov så var det inget farligt utan bara någon typ av vacuum-maskin. Det kändes som en sugkopp for över mitt ansikte och drog ut allt orent. Det smånöp lite men gjorde absolut inte ont. Därefter var det dags för nästa borr-ljud och denna gång kändes som om det var en svamp som snurrade runt och polerade mig. Ibland stack det till och jag vet inte om det var något vasst i svampen eller om jag fick en liten stöt med jämna mellanrum. Inte heller det var dödande. När även det ljudet tystnat fick jag en dusch med något som doftade rosor. Sedan var allt klart!


300 baht fattigare och vackrare än någonsin steg Alina och jag ut på gatan igen. Vi hade överlevt och bestämde oss raskt för att detta måste vi göra om någon gång. Med tanke på det billiga priset så kommer det nog inte dröja länge innan vi ligger på britsarna igen. Men nästa gång tänker jag stänga av alla fantasifilmer inuti huvudet och bara njuta av den sköna behandlingen.

/Maria