I'm in heaven

Var inne i stan i går och tittade bl a in i några klädaffärer. Var man än tittade så hängde kläder i just min storlek! Det var en fröjd att gå omkring och bara drömma om alla kläder jag skulle provat och köpt om det inte var så att vi hade lite bråttom. T o m behåarna såg perfekta ut. Tror knappt jag såg någon kupa över B-storlek… Det är man inte bortskämd med hemifrån. Snacka om en dröm! Jag har gått från att vara en liten kvinna i Sverige till att vara en ganska normalstor kvinna i Thailand. Känns bra! Nu när vi köpt en bil ska jag någon dag åka in till stan i lugn och ro (dvs utan man och barn) och bara gå in i en massa affärer och SHOPPA!!

Mammon har kopplat sitt grepp…

/Maria

En strålande dag

För några inlägg sedan tipsade Peter om Goldenpine Resort som ligger ca 2 km härifrån. Igår for vi dit för att se om stället verkligen var så bra som reklamen lovade. Vi hade även packat ner badkläderna med den innerliga förhoppningen att vi för en inte alltför dyr peng skulle få lov att bada i deras pool. Resorten låg mitt ute bland risfälten och bakom dem tornade de fina skogsbeklädda bergen upp sig i olika gröna nyanser. Oerhört vackert! Vi gick in till receptionen och där följde en kvinna med oss för att visa ett av rummen. Ska man rekommendera stället vill man ju veta vad gästerna får för sina pengar! Alla rum hade egen ingång utifrån samt AC vilket är underbart när den thailändska hettan trycker på. På sängen samt i badrummet har någon lagt blomblad och blommor i fina mönster. Thailändarna är verkligen duktiga på det där ”lilla extra”! Därefter frågade vi om poolen och fick då veta att vi, hela familjen, för 1000 baht (ca 250 SEK) får lov att komma och använda poolen 16 ggr (15 ggr + en gång gratis). Sicket pris! Vi slog till på stubben och kastade oss därefter ner i poolen som var underbar och varken Max eller jag frös, som vi alltid gör i Sverige. Vi badade, solade och hade det kanonhärligt! Helt ensamma var vi också enda fram till sista timmen då det kom en annan familj som också skulle bada. När vi åkte hem var vi alla lyckliga och glada över vår fantastiska dag vid vattnet och ja, vi rekommenderar fortfarande stället för de som kommer hit och hälsa på!

/Maria

Befrielsens dag!

Igår hände det. Igår kom befrielsen till "Foreigner street" där vi bor. Hon är 18 år gammal men tidens tand har inte gnagt på hennes skönhet. Hon är ett kap, en investering och en riktigt pärla. Har endast rullat 13000 mil och haft två ägare inom samma familj innan vi fick (köpte) henne. Lättmetallfälgar, fungerande AC, muskelservo, centrallås och välsignad av en thailändsk munk.

Vi tror att hon kommer att skänka oss en mycket större frihet och ge oss möjlighet att utforska omgivningarna så att ni som ska komma och hälsa på kan bli guidade till de bästa platserna. Förutom bilden på vår Honda Civic finns även foto på ägarbeviset. Tittar man mycket noga så finns mitt namn bland alla thailändska bokstäver. Nu ber, tror och hoppas vi att hon inte ska trilskas med oss utan vara nöjd med att bli tankad nån gång ibland. Mer erfarna utlänningar säger även att värdet på henne inte kommer att minska markant under ett år. Det återstår att se...

/Peter

Tre sekunder och tre veckor

I morse när jag och Tim var uppe i ottan och njöt av stillheten och den svala luften hände något väldigt fantastiskt. Helt plötsligt när han står och håller i en lagom hög kartong släpper han taget med båda händerna och står i tre sekunder på helt egna ben. Ett stort framsteg som gjorde pappa väldigt glad och stolt för ett ögonblick. Dessa tre sekunder leder osökt (eller hur?) in på att det nu gått tre veckor sedan vi lämnade Sverige och att även vi nu börjar stå på egna ben här i Chiang Rai. Om än lite ostadigt men ändå. Det mesta i huset är på plats. Vi har börjat få vänner och lära känna grannarna. Internet fungerar. Vi kan beställa mat från vår närmaste mattant på gatan. Idag fick vi även något som kommer att öppna många fler möjligheter. Mer om detta imorgon...
/Peter

En vanlig syn

Tim är oerhört populär bland de thailändska kvinnorna. Vi hinner knappt ut ur huset innan det kommer någon kvinna som vill röra vid honom och ibland om de får även bära honom. Tim själv bryr sig inte så mycket. Ibland kan han till och bjuda på ett leende! Max är inte lika populär men varje dag är det alltid någon som vill ta på honom eller hälsa på honom men han bjuder inte på några leenden. Han vänder sig bort från dem och om de är närgångna så puttar han bort dem. Kan faktiskt förstå honom. Främmande människor har aldrig varit hans grej... /Maria

Helt galet!

Varje morgon, eller man kanske ska säga natt, ungefär vid halv femtiden väcks vi av att en tupp gal. Det låter extremt starkt. Misstänker att det är han som är en bidragande orsak till att Tim envisas med att vilja gå upp kl 06.00 varje morgon. Efter vår första morgon med denna upplevelse sa Max något väldigt passande. Han sa att vi hade blivit väckta av en galning. Jag gillar att min son redan vid fyra års ålder kan komma på egna ordvitsar som t o m är riktigt bra.

/Peter

Det bidde lite galet

Har precis publicerat ett inlägg men det la sig innan det föregående inlägget av någon anledning. Så skrolla ner en bit så får ni läsa om en helt vanlig hemma dag med Max!

/Maria

Inte som vi tänkte

Vi hade planerat en lugn och ledig lördag där vi bara skulle umgås med barnen samt städa lite. Klockan 12 pratade Peter med en av sina kollegor i telefon och det visade sig att han och hans familj skulle åka till en kyrka inne i Chiang Rai för att bevittna vigseln mellan tjejen som vi hade möhippa för häromkvällen och hennes blivande man och vi fick gärna åka med om vi ville. Max och jag nappade på idén och klockan 13.45, en kvart före vigseln, blev vi upphämtade och åkte in till Chiang Rai. Jag kände mig lite småstressad i bilen eftersom vi var lite sena och man vill ju gärna komma innan brudparet till kyrkan men som vanligt här i Thailand var det kulturskillnader. Vi kom kl 14 och vi var definitivt inte bland de sista. Folk fortsatte att droppa in och inte förrän närmare kl 15 blev vi ombedda att sätta oss ner och sen drog det hela igång. Hela vigseln påminde mig väldigt mycket om vigslar i Hollywoodfilmer (många blomsterdekorationer, fadern lämnar över dottern, slöjan lyfts av efter ”I do” och det blir en liten puss etc etc) förutom en sak i slutet som tydligen är en thaitradition. Då gick brudparet fram till första bänkraden och föll på knä inför var och en av de fyra föräldrarna. De gjorde en wai (thailändsk hälsning) och gav därefter den förälder de knäböjde för ett armband gjort av blommor. Detta för att hedra dem. Därefter reste de sig, fick förbön av föräldrarna och sen var det hela över. Alla som satt ytterst i bänkraderna hade fått varsitt plastglas med blomblad i och när brudparet gick ut så kastades det blomblad på, framför och över dem. Max fick ett glas med blad och satt och frågade mig hela vigseln om det inte var dags att kasta snart. När det väl var dags så skötte han det med den äran! Därefter var det hela slut och Max samt några andra barn roade sig med att samla blomblad och kasta på varandra innan det var dags att åka hem igen.

Väl hemma åt vi Peters goda pannkakor och därefter bestämde vi oss för att gå upp till basen för att se om Skype fungerar där och vi hann inte mer än dit förrän en familj kom körandes med sin bil och frågade oss om vi hade lust att följa med in till en marknad i Chiang Rai. Varför inte, tänkte vi och lastade in ungar och vagn i bilen och sedan bar det av mot marknaden. Där fanns det en massa saker att titta på som smycken, kläder, leksaker, mat, djur. Det mest spännande var nystekta syrsor som vi inte köpte några… Det fanns även flaskor med kamphanar i som man kunde köpa om man ville. Vi tittade runt, köpte några saker, åt en fantastiskt god middag och sen bar det av hemåt igen.

Nu sitter vi här i vår soffa och klockan är 21.45. Av det vi planerat att göra idag blev intet men vi fick en hel del roliga upplevelser istället! Städa kan vi göra en annan dag…

/Maria

En dag med Max

Nu ska ni få följa Max en helt vanlig dag hemma och som vanligt har han haft fullt upp med olika saker. Allt han har tagit sig för har dock inte fastnat på kort som t ex alla tjuvnyp som Tim har fått, utskällningen han fick när han efter tre tillsägningar trots allt bet mig i armen, gråten när fingret klämdes i grinden mm. Men största delen av dagen är i alla fall med och alla bilder är tagna i eller strax utanför vårt hus. Här kommer de:

Det ni har fått se är följande:

1. Max skyddar sig mot myggen genom att dra över sig myggnätet till Tims vagn

2. Test om det nyinköpta paraplyet funkar
3. Inspektion av vår fina pool! (Det är vårt hus ni ser i bakgrunden)

4. Max har lyckats fånga en livs levande slända!

5. Två större pojkar har fångat en större ödla som de har i burken

6. Bröderna kopplar av en stund med lite "Trolltider".

7. Max skjuter såpbubblor och grannarna + brorsan tittar fascinerat på.

8. I sin djupa sömn lyckas Max göra en snygg glidning ner från sängen. Tur att vi hade lagt kuddar där!

/Maria

Ute med tjejerna

I går kväll var jag ute på trevligheter! En tjej på basen ska gifta sig på lördag och jag fick frågan om jag ville följa med ut på en möhippa. När jag fick frågan hade jag ännu inte träffat den blivande bruden men ett party tackar man ju aldrig nej till! Vi var 15 tjejer som möttes upp på en restaurang vid nattbazaren i Chiang Rai. Där åt vi god mat och den blivande bruden fick några presenter med underkläder i som hon lite småröd i ansiktet öppnade och visade upp (efter lite tvång). Hon fick jättefina underkläder och kanske var det pga att hennes mamma satt alldeles intill som hon blev generad. Själv skulle jag gladeligen visat upp underkläderna utan minsta rödfärg i ansiktet men det kanske beror på att jag är en frigjord och lösaktig svenska!? (Det vet vi ju alla hur tjejerna från Sverige är...) Kanske är de lite mer pryda i Australien som jag tror att bruden är ifrån? Efter maten drog vi alla till glasshaket Swensen’s där vi fick en övervåning för oss själva. Där åt vi god glass och lekte lekar. En av lekarna var snarare en tävling där det ena laget skulle klä bruden och det andra en tärna i pappret från en toarulle. Mitt lag hade en liten diskussion om vem som skulle våga vira pappret runt bysten på bruden och precis innan jag erbjöd mig (vad är problemet?) så trädde brudens mor in och åtog sig uppgiften. Vi hade endast 5 minuter på oss så man kan knappast säga att det blev så bra… Därefter lekte vi presentleken – ni vet leken där det ligger en hög presenter i mitten och så slår man med en tärning etc. De bland oss som var thailändare var helt galna! De skrattade och skrek högt varje gång de fick ta ett paket. Man kunde tro att de aldrig lekt förut! Förutom dessa lekar så skulle alla skriva i en bok som bruden skulle få. Men att bara skriva var inte nog. Nej, man skulle även ta på sig ett knallrosa läppstift och pussa sidan i boken som man skrev på. Efter alla dessa tokigheter var det dags att åka hem igen. Inte min typ av party men det var kul att få vara med och bara uppleva det. Nu ska jag bara försöka få mig själv och ev de övriga i familjen att komma till kyrkan också så vi får uppleva vigseln!

Hela möhippegänget, förutom mig själv, samlat. Den blivande bruden är klädd i grönt och står i den översta raden.

/Maria

Kulturkrockar och thailändsk pedagogik

Igår kom vi lärare att tala bl a om familjen och barnuppfostran. Jag chockade mina nya vänner genom att säga att vi inte använder sk “spanking” (gammal hederlig svensk smisk på rumpan) på våra barn. Ännu större blev chocken då jag släppte bomben att detta faktiskt är straffbart i Sverige. Jag fick då även veta hur barnuppfostran går till i Thailand. Här agar inte föräldrarna sina barn. Däremot talar man om för dem att om de inte sköter sig kommer de att få smisk av sin lärare när de börjar skolan. Och det är precis vad de får. I skolan är tydligen denna pedagogik väl utvecklad och använd. Detta leder till förhållandevis tysta och lugna klasser med elever som lyder sin lärare utan att ställa några frågor. Maria funderar på att introducera denna pedagogik på sin egen skola när vi kommer tillbaka. Jag tror hon borde kolla upp detta med rektor innan hon skrider till verket.

/Peter

Mr Handyman

Idag känner jag mig lite som Byggare Bob. Har grävt i spolanordningen på vår icke väl fungerande toalett. Det var en kille här idag och stoppade det vatten som läckte ut på golvet. Härligt tänkte vi men ack så vi bedrog oss. Fler fel återstår! (Någon sa att detta är ett Thailändskt fenomen. Uppgiften som personen fått var att stoppa läckan. Detta utfördes och därmed var uppdraget slutfört. Vi skulle behövt säga till personen att han skulle laga alla delarna av toaletten. Att ta egna initiativ och gå utanför den exakta arbetsbeskrivningen är inte något man gärna gör här.)

Den läcker vatten till själva toastolen och påfyllningen slutar inte av sig själv. Lyfte då själv på locket och gjorde lite undersökningar och lärde mig hur det hela fungerar. Det innebär därmed inte att jag lyckades laga den. Jag tror jag vet vilka delar det är som inte fungerar men det största felet är nog att den är för gammal. Vi får se hur det går…

/Peter

Självständiga framsteg

Så har då vardagen så smått infunnit sig. Peters elever har inte startat än utan lärarna har just nu en fyra veckors (!) lång förberedelse inför elevernas ankomst. Kursen Peter ska undervisa på heter School of Biblical Studies och eleverna kommer i den att gå igenom Bibelns alla böcker, en efter en. Till sin hjälp har de 4 lärare varav en är Peter. Häromdagen fick jag frågan om även jag vill ha någon arbetsuppgift på basen och det ville jag gärna. Min uppgift kommer att bli att sköta ekonomin antingen för enbart SBS:en eller för hela basen, det är inte riktigt klart än. Klart är i alla fall att det rör sig om ca två timmar om dagen och jag tycker det ska bli skönt att få dessa timmar för mig själv, borta från familjen. Egentid är något som jag är beroende av och jag vet redan nu att jag kommer vara en bättre mamma när jag kommer hem från arbetet.

I måndags var det en gemensam samling för oss som ska arbeta och då hade det ordnats med barnvakt för att även Peter och jag, samt ett annat par med fyra barn, skulle kunna vara med. Det var tre thailändska tjejer som skulle ta sig an våra sex barn och Peter och jag visste redan från början att det skulle bli problem med Max. Han är dels väldigt blyg inför okända människor och dessa tjejer hade han aldrig träffat förut och dels känner han sig inte alls bekväm med folk som inte talar hans språk (dvs alla utom Peter och jag). När vi kom till basen hade vi redan lagt upp en plan om hur vi skulle göra med Max, vem som skulle vara med honom när och så och det var jag som började. Efter ca 15 minuter berättade jag för Max att jag tänkte gå till mötet och att han var välkommen dit när han ville om han bara var tyst och lugn. Döm om min förvåning när killen säger ok och fortsätter att leka. Jag gick till mötet och kunde vara med hela tiden (3 timmar) med endast ett kort avbrott på ca 15 minuter då Max hade slagit sig. Vi förstod ingenting men var väldigt tacksamma! När vi kom för att hämta upp barnen efter mötet var Max i full gång med att leka med en jämnårig kille och han pratade på med sin svenska medan den andre killen körde sin amerikanska. Inga språkproblem där inte! (Konstigt nog så låter skjutljud likadant på båda språken…) Därefter gick vi hem – glada och lättade över att Max inte längre är så tight bunden till oss i alla situationer! Hoppas det håller i sig!

/Maria

Mer städning

Servicenivån på sophämtningen är klart högre här än hemma. De hämtar soporna varje dag. Fordonet säkert mer miljövänligt än hemma. Det är moppe med flak där bak som gäller. Hoppas på en bild nån gång om jag får deras tillåtelse.

Att slarva med städning här går inte att dölja. Lämnar man minsta droppe av fruktsaft, mjölk eller annat ätbart ringlar snart myrorna fram i stora skaror.

Idag kom vår granne Max från Australien in och röjde bort allt byggskräp vid tvättmaskinen. Fixade även fram en högtryckstvätt och gjorde det riktigt trevligt bakom köket.

För dig som läser detta och tycker att vår bostad verkar lite enkel och ruffig (typ svärmor) kommer här ett tips som kommer att få dig att vilja komma och hälsa på. Två kilometer in på den väg vi bor ligger Golden Pine Resort. Gå in på deras hemsida och boka in dig och kom sedan och hälsa på oss.
www.goldenpineresort.net

Allt för idag!
/Peter

Blandat smågodis

Några av de saker som hittades och köptes samt några av de tankar som tänktes under de två första dagarna i huset.


Å, den förre ägaren har lämnat en hög med gamla skor innanför dörren. Vad snällt! Eller?



"Mamma, toan är jättemjuk att sitta på!" sa Max efter att ha provkissat på toaletten. "Vad bra!" svarade jag och undrade i mitt stilla sinne hur fräscht det kan vara att ha en toaring i typ skumplast...



Vad bra med ett dammsugarmunstycke... om bara resten av dammsugaren hade funnits!



Hittade denna spray i en låda. Betyder det att man behöver en sådan spray i det här huset?...


Vi köpte en resesäng till Tim och fick med detta fina informationspapper. Som tur var var bilderna tydliga och bra!


Mitt första SMS på min nya thailändska mobiltelefon! Ska snart börja ta lektioner i thai så förhoppningsvis kan jag läsa SMS:et någongång innan jag åker härifrån.

/Maria

Peter tänker efter en vecka...

Från noll till plus
Det är intressant hur snabbt man vill ha mer. När man går från att inte ha ett eget hem till att ha ett är man överlycklig. Man går från noll till plus ett. Snart börjar man dock kräva lite mer. Varför kan man inte nöja sig med det nödvändiga utan hela tiden sträva efter mer?

Städning
Att städa bakgården/betongbalkongen en sen kväll var spännande. Fullt med en massa byggbråte och gamla halvförmultnade löv. Att lyfta bort och gräva i detta gjorde att jag upptäckte några av Thailands kryp, insekter och grodor. Hittade dock ingen orm! Däremot hittade vi en förtorkad död råtta bakom gipsskivorna på framsidan.

Var är vi?
Sammanhanget vi har hamnat i (YWAM Chiang Rai) och kommer att finnas i under året som ligger framför är ganska nytt. Basen har existerat i fyra år och kursen jag finns med i startar för första gången. Lokalerna är väldigt bra och fina. Det finns potential för mycket i framtiden.

Vänner
Så här i början behöver man extremt mycket hjälp från andra. Vi kan varken språket eller kulturen och har inte heller någon bil. Den andra familjen från USA har hjälpt oss väldigt mycket denna vecka med allt från skjuts till affärer till uppsättning av väggfläktar. Det är nyttigt och jobbigt att vara helt beroende av andra.

Veckan som kommer
Imorgon startar tre veckors träning och teambuilding inför kursstarten i början av September. Kursen leds av en tjej från Venezuela och vi tre som hjälper till som lärare är från Usa, Canada och Sverige. Ska bli väldigt spännande och kul!

/Peter

Back in business!

Här är vi igen!

Äntligen har vi fått internet till vårt lilla hus! Turerna var många men till slut så hittade vi ett företag som sålde mobila bredband och då menar jag verkligen mobila bredband. Man kopplar alltså upp sig via en mobil. Tyvärr hade varken Peter eller jag den rätta kontakten i våra mobiler så det blev att köpa ytterligare en ny! Det bidde en Nokia 3110c och med den kan vi alltså surfa! Härligt, härligt! Skype funkar dock inte så bra. Tjejen man ringer för att kolla ljudet låter som om hon är full och det man spelar in hörs inte. Det bara brusar. Ska prova igen i morgon bitti och funkar det inte då heller så får vi åka hem till några som arbetar på basen (skolan) och skypa därifrån.

I morgon har vi haft huset i en vecka och den veckan har varit full av städning, fixning och inköp. Huset har mesta varit lagringsutrymme förut och det har bara bott folk här i kortare perioder så det var inte rent och snyggt om man säger så... Men om man tänker bort det smutsiga så är det ett bra hus som vi trivs i! Det är två våningar och på övervåningen har vi två sovrum samt en toalett. Vi sover alla i ett sovrum så det andra ledigt för alla er som vill komma på besök! På undervåningen har vi en toalett som läcker, ett kök och ett litet vardagsrum. Inte för stort, inte för litet utan ett lagom hem för oss! Gatan utanför har ingen genomfartstrafik så det är bara för Max att gå ut och leka. Det bor dessutom två jämngamla pojkar i ett grannhus och de kommer säkert att finna varandra snart. Just nu är Max lite för blyg eftersom han inte kan engelska men vi tror att det lossnar snart.

Här kommer några bilder så ni får en liten uppfattning om hur vi har det.

Här är vårt lilla gavelradhus!

Köket

Max i fejartagen. Någon av de som bodde här innan oss gillar plast...

Så här smutsig blev man om man kröp omkring i huset de första dagarna.

Första lunchen i eget hus

Tim i sin nya barnstol. Härligt plastig!

Max och jag tvättar i vår "semi automatic"-tvättmaskin

Vår vakthund

Nu kommer Peter med färska nykokta majskolvar. Skriver mer i morgon!

/Maria

Ursäkta tystnaden!

Vi har fått vårt hus nu och för att sammanfatta det kan man säga att det var smutsigt och rörigt. Just nu håller vi på att städa samt att köpa in det som saknas. Internet är en av de saker som vi ska ta itu med i morgon. Efter det är det bara att vänta på att de kommer och installerar det hela och SEN ska ni få en rapport om hur vårt liv är just nu. Men fram tills dess...

...silence!

Imponerad

Eftersom det mycket är pga min bakgrund som vi befinner oss här idag kan jag inte låta bli att vara imponerad av fru och barn. Att resa och möta en massa nytt är enkelt som singel och ung men det har gått förvånansvärt bra för fru och barn hittills. Det går alltså att göra även när man är lite äldre och gift. Speciellt om frun heter Maria och barnen Max och Tim.

/Peter

Bilder

Bangkoks flygplats i väntan på flyget till Chiang Rai

Max har hittat sin första kompis!

En glad Tim i sin nya vagn på marknaden i Chiang Rai

Max och en liten hundvalp han hittade på marknaden

Nyinköpt frukt! Rambutan och mangosteen

Svårt...

Inte lägga pappret i toaletten
Inte lägga pappret i toaletten
Inte lägga pappret i toaletten

Och vad var det första jag gjorde? Just det, JAG LA PAPPRET I TOALETTEN!

Snacka om att vanans makt är stark...

/M

Framme!

Nu är vi äntligen på plats i Thailand! Resan ner gick faktiskt över förväntan. Vi trodde det skulle vara mer besvärligt än det var att resa med två små barn, 5 handbagage och 2 flygbyten. Max tyckte det var kanonkul att vara på resande fot och skuttade raskt omkring mellan de olika flighterna!

Väl i Chiang Rai blev vi mötta av ett par från skolan och de körde oss hem till sig. Det visade sig nämligen att vi inte får tillgång till vårt hus förrän i början av nästa vecka. Det hade blivit ett glapp i betalningen för elen och då hade elbolaget helt enkelt åkt till huset och klippt av elkablarna. Just det, -klippt av! Ingen avstängningsknapp där inte... Så nu väntar vi på att de ska fixa de där kablarna igen och det ska tydligen ske någongång i början av nästa vecka. Vi får väl se om de håller sitt löfte eller inte... Hoppas, hoppas!!

Natten till idag sov vi väldigt gott allesammans trots tidsomställningen men det kanske berodde på att vi hade en lång resa i ryggen. Efter frukosten idag gav sig Max och Peter iväg på en liten shoppingtur för att inhandla en vagn + säng till Tim. Max kom skuttande tillbaka och berättade att affärerna här inte alls är som de i Sverige - de är smutsigare! Trots det hade han inga problem att äta upp lördagsgodiset han hade fått... Därefter åkte vi allihop först till huset där vi ska bo och sedan till skolan där Peter ska arbeta. Kul att få se de ställen där vi kommer att tillbringa mest tid. I huset hittade Max en liten ödla på väggen och lyckades faktiskt fånga den! Lyckan var total! Frågan är om han blir lika exhalterad över ödlorna när vi har varit här ett år. Antagligen inte...

Nu ska vi iväg och äta! Återkommer en annan dag med lite bilder!

/Maria