Halvtid

I måndags hade vi varit exakt halva tiden här i Thailand . Vad fort tiden har gått!

I helgen var det Peters födelsedag och den firade vi dagarna två. I lördags, på själva födelsedagen, firades 39-åringen med presenter och en äpplepaj med ljus i som Max och jag hade gjort som överraskning. På söndagen var det dags för folket på basen att gratulera och det gjordes genom en picnic i en park som ligger ca 7 minuters bilväg från vårt hem. Mitt i den vackra parken ganska nära en sjö finns ett jättefint hus utan väggar (det heter säkert något men jag kan inte komma på det just nu) där vi alla slog oss ner på golvet på våra thai-mattor.

Efter att ha ätit en massa god mat så lektes det charader och därefter spelades det badminton, kort, sparkades fotboll, togs promenader mm.

Det hela avslutades med en jättefin solnedgång med ett fantastiskt vackert ljus. På bilden nedan sitter Max och språkar med sin kära vän Angela som är en av Peters studenter.

Tror att Peter är väldigt nöjd med sin födelsedagshelg.

Just nu råder förkylning och lite feber här hemma men förhoppningsvis så mår vi alla bra till helgen för då är det dags för nästa visumresa som går till Singapore. Peter har bott i där i nio månader och det ska bli väldigt kul att få se alla de platser som jag har hört så mycket om och sett på foton i albumen hemma. Återkommer med en rapport därifrån.

Snart dags för sängen men innan dess ska jag njuta av riktigt indiskt chai-te. Peter har gjort chai-te ibland hemma i Sverige men det är inte i närheten lika gott som när Joffy, med assistans av Max, gör det. Mumsfilibabba!

Hörs!

/Maria

Annorlunda besök

Att hämta folk på flygplatsen är väldigt roligt. Det har blivit några gånger nu. Vi bor nära så det räcker att åka hemifrån tio minuter innan planet ska landa. I tisdags var det dags igen. Denna gång för att ta emot en vän som jag inte träffat på 15 år och som Maria och grabbarna aldrig har träffat. (Vi studerade ihop och delade lägenhet i Singapore under ett år)

Jag blev förvånad när han kom ut så snart. Det visade sig att han bara hade handbagage. När vi kom hem blev jag ännu mer förvånad. Då langade han upp ett antal gåvor till oss. Kvar av egen packning kan inte ha varit mycket.

Nu är han här och delar vår vardag under nästan två veckor. De andra gästerna vi haft tycker det är gott och spännande att pröva på den asiatiska/thailändska maten. När vi härom kvällen skulle ut och äta frågade jag vad han ville ha, svaret var då klart: western food. Det blev pizza.

Det är spännande att ha en gäst som kommer från en annan kultur och bakgrund. Den här gästen är annorlunda. Att packningen var liten beror inte på att han är en van globetrotter som vill resa lätt. Det beror helt enkelt på att han inte har mer kläder att packa ner. Att få magproblem när man kommer till nytt land drabbar många andra gäster. Det beror på ny mat och bakterieflora. För vår vän hamnar magen i olag pga att han här får äta regelbundet och mer än vanligt.

Den här gästen lever i vanliga fall ett liv som vi aldrig kommer i närheten av. Att få ha honom här och bli påmind om att majoriteten av världens befolkning lever under klart sämre villkor än vi är nyttigt. Utamaningen blir ännu större när det kommer till tron och förtröstan på Gud. För honom är den helt avgörande för överlevnaden. Det bästa med hans besök är dock att få spendera tid med en vän som jag inte träffat under så lång tid och få uppleva att sann vänskap består tidens tand.
/Peter

Allt blir inte som man har tänkt sig

Idag är det fredag och som vanligt hade jag tänkt att gå till favviscafét och ladda upp en film till er, kära bloggläsare. Men så blev det icke! Max har nämligen feber så jag har varit hemma med honom hela dagen. Ska försöka komma iväg någon gång i helgen så ni får er sedvanliga film!

Precis innan jag gick hemifrån började Max att feberyra. Han stirrade på en punkt och såg något som skulle sticka honom. Har ingen aning om vad det var för något men grabben var skräckslagen. Stackars liten. Hoppas att han är bättre i morgon för då är det nämligen PETERS FÖDELSEDAG! Hurra hurra hurra hurraaaaa!

Sov gott, Sverige!

/Maria

Elev på nytt

Har precis avslutat min thailektion och som vanligt så hade jag inte pluggat så mycket som jag borde. Liksom under grundskolan och gymnasiet så pluggar jag bara om jag har en piska hängandes över mig, dvs kvällen innan ett prov, men eftersom det inte finns några prov här så är pluggtiden minimal. Tyvärr måste jag säga för egentligen så vill jag bli bra på språket. Jag vill bara inte plugga vilket är en omöjlig kombination, tyvärr…

Metodiken min lärare använder sig av är väl beprövad: härma och repetera. Punkt. Inget eget tänk, inga reflektioner bara reproducera. Lärohäftet består av meningar där varannan mening är en fråga och varannan ett svar och varje lektion startar med att vi går igenom alla texter vi har haft. Läraren frågar och jag svarar, helst utan att titta i häftet, och därefter byter vi roller. Tjatigt men effektivt. Meningarna börjar sakta men säkert att sätta sig nu. De tre första sidorna sitter t o m så bra att jag nu för tiden inte behöver gå igenom dem på lektionerna. När läraren meddelade detta fick jag flashbacks från grundskolan och gymnasiet då jag på proven oftast kunde fylla i alla frågor men om jag hade fått samma prov oförberett en månad senare skulle resultatet inte ha blivit lika gott. Den här metoden är ingen bra metod för mig. Jag har lätt att ta till mig den och har lätt för att få goda resultat men att få en bestående kunskap är värre… Vad gäller thai så skulle jag behöva tvinga mig själv att använda mig av språket för att få det att sitta kvar inne i lilla knoppen längre. Ta t ex när jag lärde mig teckenspråk. Jag lärde mig massor när jag gick den tvååriga teckenspråksutbildningen i Fellingsbro men det var först när jag kom till Kannebäcksskolan och började använda språket som det på allvar blev en del av mig själv och i och med det så blev förståelsen för språket djupare (och den processen fortgår än).

Egentligen hade jag tänkt att börja mitt nya liv i kväll genom att plugga thai nu men klockan är mycket så jag tror jag gör det i morgon istället. För i morgon är en mycket bättre dag! Eller?.......

Sawasdee kha!

/Maria

Ps. vet ni vad jordgubbar heter på thai? Jo, ”strawberry” med betoning på sista stavelsen. Det är sant! Ds

Värme i vinterkylan

Vi har förstått via nyheter och kontakt med vänner att Kung Bore bosatt sig i Sverige. Här går vi mot varmare tider. Efter att inte behövt använda fläktar på nästan två månader börjar det bli dags igen. Den här tiden på året verkar det även som om blomsterprakten ökar. Nedan några bilder från Guds vackra natur här i Thailand. Den första kanske inte är så vacker men fascinerande. Det är en nattfjäril vi hittade ikväll hos vänner. Håll ut, snart kommer vår och värme också till Sverige.

/Peter

Vattenfall och långa halsar

Nu har familjen Sager åkt hem och veckan med dem var väldigt trevlig och gick rykande fort! Vi har varit iväg på utflykter men har även hunnit med att hänga vid poolen och dricka limejuice. Vid en av utflykterna fick jag ÄNTLIGEN se dem: Long Neck Karen. Folket där kvinnorna har ringar runt halsarna så halsarna ser jättelånga ut. Ytterligare en utflykt att ta med kommande
gäster på...

Har under veckan dessutom fått det stora nöjet att få se Morten bada i ett vattenfall och inte vilket vattenfall som helst utan ett där vattnet faller ner med ganska stor kraft. Men det hindrade inte Morten som modigt slängde sig i vattnet och tog sig fram till fallet. Det hela blev självklart dokumenterat för alla er som inte tror honom när han kommer hem och berättar. Här är beviset:

Här kommer ytterligare några bilder från veckan som gått:

Morten hos Long Neck Karen

Karin och Vilgot uppe på Doi Mae Salong

Grabbarna utanför ett tempel

/Maria

Idag har städerskan varit på besök och vi njuter av ett härligt och nystädat hem! Peter har dock gjort en upptäckt: hon städar toalettgolvet med toaborsten... Inte så trevligt. Framför allt inte när man har en Tim som kryper omkring på golven. Det blir till att köpa ytterligare en borste så vi får en tll toan och en till golvet. Hur vi ska förklara det för henne som knappt kan ett ord engelska blir en härlig nöt att knäcka. Antar att jag får köra charader som vanligt...

I övrigt har vi haft en väldigt trevlig dag tillsammans med Morten, Karin och Vilgot. Vi tog en tur upp till bergen och njöt både av fin utsikt och av fantastiskt god mat.

Njut av vintern därhemma! Tids nog kommer slasket...

/Maria

Party på café Phuvaree

Jag måste bara berätta lite om festen som vi var på i onsdags kväll.

Vi har ett café nära oss som vi besöker varje vecka. Peter är där med en av studenterna varje måndag för lite mentorssnack och jag har lite ensamtid där varje fredag då jag brukar sitta i deras sköna soffa med datorn i knät och sippa på lite grönt iste. Sitter för övrigt där och skriver just nu. I måndags när Peter var där så bjöd ägarna till cafét in hela vår familj till ett party som de skulle ha på onsdag kväll och det enda vi behövde ha med oss var ett paket för 300 baht.

När vi kom dit på onsdagskvällen var karaokemaskinen i full gång på högsta volym och den ena festdeltagaren efter den andra gick dit och sjöng en sång eller två. En del sjöng bra, andra mindre bra kan man säga... Förutom karaokemaskinen var det uppdukat ett långbord utomhus samt ett buffébord med en massa god mat på, bl a spaghetti som Peter skrev om i det förra inlägget, samt Tom Yam Kung som är en stark men god räksoppa. Förutom oss var det ytterligare en "farang" (utlänning) bjuden, en man från USA, i övrigt var det bara thailändare. Under middagen talade vi en del med amerikanen och det visade sig att han arbetar på ett barnhem som ligger alldeles intill YWAM-basen. Talade och talade, förresten. Vi fick nästan skrika för att göra oss hörda över karaoken...

Efter maten var det dags att dela ut presenterna som alla gäster hade haft med sig. De drog (antar jag...) alla regler i mikrofonen men eftersom vi inte förstod vad de sa fick vi försöka hänga med så gott vi kunde. Eftersom de ÄLSKAR våra barn så fick Max den stora äran att börja och fick dra en lott ur en burk. Sedan fick ägaren till paketet med den siffra på som Max drog komma fram och hämta sitt paket för att sedan ge det till Max (hängde ni med?). Lite senare var det en man som drog den siffra som stod på vårt paket och då fick Max gå fram och hämta paketet för att sedan ge det till mannen. Max utförde allt som begärdes av honom men han höll Peter eller mig hårt i handen och tittade helst ner i marken. Framför allt om det krävdes av honom att säga något som "tack" eller något liknande. Men allt gick bra och det var en sprallig och glad Max som senare satt med ett stort paket framför sig.

Vi har upptäckt att många thailändare inte öppnar paket när givaren är nära. Kanske för att inte givaren ska "tappa ansiktet" om mottagaren inte tycker om sitt paket eller kanske tvärtom, för att inte mottagaren ska bli tvingad att visa ett "happy face" även om paketets innehåll inte alls uppskattas. Peter och jag beslöt raskt för att bryta denna "regel" då Max satt och hoppade av spänning över vad det kunde vara i paketet. I fanns lite prydnadssaker plus en ram, allt med barnmotiv på och Max tyckte det var en kanonpresent.

Under hela paketutdelningsceremonin så talades det mycket i mikrofonen och alla skrattade och hade jätteroligt. Vi fattade inte ett dugg men det var kul att bara sitta och titta på spektaklet.

När klockan började närma sig 21.00 var Tim så trött att vi beslutade oss för att åka hem. Med oss fick vi ytterligare två presenter, två fleecehalsdukar. Nog för att det kan bli lite kyligt här ibland men inte så kallt att vi behöver halsdukar men de blir perfekta att använda när vi kommer hem till Sverige igen. I alla fall om det blir ytterligare en sådan vinter som ni har just nu...

Bifogar en liten film från festen för att ni ska få ett litet hum om hur det var. Först får ni se karaokemaskinen och sen själva cafét med buffébordet och till sist långbordet där vi alla satt.

En trevlig men annorlunda kväll...

/Maria

Festmat och glädje

Maria nämnde i slutet på förra inlägget att vi var på fest häromkvällen. En liten observation jag då gjorde var att det verkar som att man här i Thailand betraktar spagetti som festmat. Jag drar den slutsatsen efter två festliga måltider. Den ena är festen på caféet och den andra nyårsmiddagen vi fick serverad på stranden på Koh Samui. Vid båda dessa tillfällen har det serverats spagetti.

Vill också passa på att säga något om glädje. Mina studenter åkte iväg och bowlade för att fira en födelsedag i tisdags. Jag och Max hängde på trots att timmen var sen. Max är nämligen väldigt förjust i bowling. När vi åkte därifrån sa han att han ville bowla mer. Det som för mig är så förvånande i detta är att han under en hel serie, dvs 20 kast med det tunga klotet, endast en gång lyckades få klotet att rulla ända fram till käglorna. Han slog ner 6 käglor. Den glädje som han då visar är sann och äkta glädje. Den syns i hela kroppen. Resten av alla kast hamnade i rännan. Tänk om jag också kunde leva lite mer på det sättet. Inte se alla gånger klotet hamnar i rännan utan fokusera den gången då faktiskt sex käglor föll.

Nu börjar lektionen och det är dags att dyka in i Hebréerbrevet. Ha en trevlig helg förresten. Det ska vi ha för vi får imorgon besök av familjen Sager.

/Peter

Borta bra men hemma bäst

Nu är julledigheten slut och vardagen är här igen. Vi har haft en bra ledighet och har fått njuta av både släktingars besök och stränderna på Koh Samui. Att på julafton sitta ute tillsammans med Peters föräldrar samt bröder med respektive och grilla fläskfilé och äta färska jordgubbar till efterrätt var en fantastisk upplevelse. Kan inte påstå att det kändes som julafton men det var trevligt ändå. Till och med tomten hittade hem till oss med paket. Lyxigt värre!

Den 27 december åkte vi alla ner till Koh Samui vilket ni säkert har läst om i tidigare inlägg och så här tyckte jag om det:

Höjdpunkter
- Hotellet och stranden – Att bo alldeles intill en fin strand var härligt

- Mangomannen – Han gick längs stranden och sålde mango som han skar upp medan du väntade. Mango är gott i Sverige och smakar rent himmelskt här i Thailand.

- Massagebehandlingen som jag fick av Peter i födelsedagspresent – Fick en 2 ½ timmes behandling på ett spa. Kanonskönt för både kropp och själ.

"Låg"punkter
- När Max stod vid relingen på båten ut till Koh Samui och en thai-man ställde sig brevid honom och började rycka i hans byxor så att de sakta men säkert drogs neråt. Jag var framme i ett huj innan byxorna hann åka ner så långt. Mannen flinade lite och gav sig av.

- När Max vid säkerhetskontrollen på Bangkoks flygplats blev ombedd att ställa sig på den lilla lådan för att en kvinna skulle kolla honom manuellt med en sån där scanner-mojäng. Efter att ha dragit apparaten över hans kropp så tog hon handen och greppade honom i skrevet, behöll greppet och tittade sig flinande omkring. Max tittade på mig men en förvånad min. Han fattade nog inte riktigt vad hon höll på med. Än en gång rusade modern fram med ögonen blixtrande av ilska och drog sonen bort därifrån. Berättade detta för de amerikanska grannarna och de var inte förvånade. Grannen själv hade råkat ut för samma sak på en flygplats en gång och då är han ändå vuxen. Thailändare och deras relation till kroppen skulle man kunna skriva mycket om…

I kväll har vi varit på fest på vårt stamcafé men det får bli ett eget blogginlägg… Kan säga så pass mycket som att det var en intressant upplevelse…

Här följer några bilder från jul och nyår!

/Maria

Båten till Mae Chan Valley

Nästan hela gänget på väg till...

...en julaftonslunch med fantastisk vy

Franc äter larver

Tim har gåtränat på båten ut till Koh Samui

Berit övervakar sönerna som spelar strandtennis

Vi paddlar kajak på Koh Samui

Värt att fira

Det förra inlägget på denna blogg var inte bara speciellt pga att det var ett gästinlägg. Det var dessutom det 100:ade inlägget på denna blogg. Värt att fira, eller hur?

Idag har vi rest hela dan. Otroligt skönt att få komma hem. Det kanske inte var Marias roligaste födelsedag (hon fyller 36 år idag) men värt att fira, eller hur?

Den sista dagen på Koh Samui åkte Max, Maria och jag iväg på en chartrad utflykt. Måste säga att jag inte är speciellt förtjust i den typen av utflykter. Att vallas runt med en massa andra förtar till stora delar upplevelsen av naturen som man åkt iväg för att se. Det bestånde minnet från denna heldagsutflykt var den sekund då jag fick se något som inte var en del av den arrangerade utflykten. På väg ut mot ögruppen som var målet fick jag se en delfin hoppa. Värt att fira, eller hur?

/Peter

Farmor och Farfar bloggar

Klockan 12:00 den 21 december kom Fredrik och hämtade oss för färd till Landvetter. Det snöade lätt. Nästa destination var Frankfurt. Det visade sig att det snöade ännu mer där. Vi gick ombord på planet till Bangkok som skulle avgå 22:50. Satt och väntade till ca 01:30 då piloten meddelade att vi inte kunde starta utan måste gå av planet. Vad gör Lufthansa med 500 trötta och hungriga passagerare mitt i natten? Jo, på en 30 min sätter de ut massor med tältsängar längs väggarna med ett papperstäcke att dra över sig. Mat och dryck serverades också. Det kan man kalla krisberedskap. Vi kom iväg kl 18 följande kväll. Nästan ett helt dygn försenade.

I Chiang Rai mötte Max, Tim, Peter, Maria, David, Tina, Marcus och Hanna oss. Ett kärt återseende. I Chiang Rai hade vi fyra fina dagar. Julafton firades i trädgården med potatissallad med färska jordgubbar och glass till dessert. En liten tomte kom också på besök. Vi gjorde flera utflykter bl a till gyllene triangeln (där gränserna till Burma, Laos och Thailand möts), en vin och the odling besöktes, flera marknader med mat och prylar. Sista dagen valde grabbarna med Martina och Hanna poolen. Maria och jag åkte till drottningmoderns trädgård där blomsterprakten var stor. Många blommor kände vi igen: lejongap, stockros, petunia, tagetes osv plus ett par gräsänder.

Den 27 dec åkte alla till Koh Samui. Flyg, buss, båt och taxi och ca kl 21.30 var vi till slut framme på hotellet. Max och Tim var väldigt tåliga på denna långa resa. Vi har bott i fina bungalows. Vi klättrade upp till ett högt vattenfall, paddlade kajak och snorklade utan att se några fiskar. Nyårsafton firades med dukat bord på stranden under fullmånens sken och massvis av fyrverkerier. På lördagen var vi kvar på hotellet med Tim så att Max, Maria och Peter kunde paddla och snorkla.

Vi har haft en fantastisk semesterupplevelse. Tack för allt - Max, Tim Maria och Peter! Vi får fortsätta att följa er på bloggen drygt sex månder till då ni kommer hem igen. Kram!

/Farmor och Farfar