Tvärtom

Vissa saker i det här landet är precis tvärtemot det jag är van vid hemifrån Sverige. Hemma t ex så stänger vi in play doh-leran i burkar eller plastpåsar för att den inte ska torka. Här gör vi det för att den inte ska bli för blöt. Vet inte hur mycket mjöl vi har lagt i Max lera och trots det så kräver den hela tiden med och mer. Hemma hade det bara varit torra smulor kvar av samma mängd mjöl.

Nu ett annat exempel: Hemma springer de flesta ut och vänder sina ansikten mot solen så snart den behagar titta fram. Här flyr man så långt in i skuggan man kan när solens strålar härjar.

Ett exempel har jag redan tagit upp i ett tidigare inlägg och det är att man här smörjer in sig med whitening-produkter medan svenskarna använder brun-utan-sol och solar solarium. Barnens barnvakt har en tröja som hon har på sig när hon åker motorcykel för att undvika att bli brun om armarna.

Det var de exempel som jag kunde komma på just nu. Säkert finns det fler men det får jag ta upp i ett annat inlägg. Max behöver lägga sig och innan dess ska vi gå på jakt för att se om vi kan hitta något dött djur någonstans runt vårt hus. Det luktar ruttet lik i hela undervåningen. Blä!

På återseende!

/Maria

Lycka är en flaska rött...

I söndags kväll inbjöd vi till grillparty hemma hos oss. Det blev en lyckad och skön kväll och de nya studenterna fick tillfälle att mingla med oss och varandra. Inför denna tillställningen ville vi köpa kött - helst nötkött. Tipset var en butik med namnet Northern Farm. Vi åkte dit och även om köttet vi fick tag på inte var av prima kvalitet så hittade jag något annat jag sökt och saknat. En flaska rödvinsvinäger!

Utan detta går det inte att göra god kålsallad i vår familj så lyckan var stor när jag kom hem. Färsk fin vitkål finns det gott om här så nu väntar vi på pricken över i:et i form av italiensk salladskrydda. Fam Richard som kommer i början av nov har lovat att ta med detta gröna guld i pulverform.

På tal om besök. Häromdan blev det klart att vi redan om fyra veckor får besök av vår vän Astrid från det vackra landet i väster. Hon blir första ut i raden av alla trevliga besök vi ser fram emot. Är man nu sugen på att komma hit är det väldigt tomt i hotelliggaren från mars och framåt. Välkommen!

/Peter

Grillning - en bit av himlen?

En härlig syn: Max marinerar och Peter grillar. Det är fantastiskt att ha en grill! Livskvalitén har höjts några snäpp sedan den blev en del av våra liv.

Nu är det bara grillkryddan som fattas…

/Maria

Pruta eller inte pruta?

Jag tycker inte om att pruta och det av två olika anledningar. Dels för att jag tycker själva prutandet är pinsamt. Jag vet inte vilken summa jag ska börja säga och jag är livrädd för att göra fel. Kan jag så skickar jag fram Peter istället som är mycket bättre än mig på detta område. Min andra anledning är att jag ju egentligen inte behöver pruta. Priset är oftast lågt redan från början och jag vet att de flesta av de thailändare som säljer på marknaderna har det mycket sämre än mig ekonomiskt. Då känns det inte helt rätt att pruta. I min plånbok gör det ingen större skillnad men det gör det i deras. Mitt medmänskliga kristna hjärta säger mig att jag borde ge dem utgångspriset och kanske lite till. Eller?

WWJD?

/Maria

Bilder från Phayao och Chiang Mai

Helgen i Phayao och Chiang Mai är över och vi är väldigt nöjda med helgen. Vi hann både med att besöka ett barnhem, EFK:s regionskontor, få vaccinationer samt att SHOPPA! Det sistnämda har jag längtat efter och denna helg blev det dessutom shopping x 3:

1) Söndagsmarknaden - Thai och turister blandat. Mycket folk. Bra priser.
2) Nattmarknaden - För turister. Inte så mycket folk. Höga priser och påträngande försäljare
3) Shoppingcentrum granne med sjukhuset - Stort och bra. Skönt att slippa pruta...

Exempel på det som inhandlades:



Här följer fler foton från helgen:


Vi tillsammans med pojken som tonår stöder. Längst till höger sitter hans grandma


Pojkens granne hade gummi på tork


Tim var populär bland barnhemmets barn



Barnhemmets egen risodling


Mountain view - ett kanonbra guest house!

Har nu börjat läsa "Den oemotståndliga revolutionen" av Shane Claiborne så nu får vi se om det blir något mer sug efter shopping i framtiden...

/Maria

Ps. Astrid och Stig Emker - Samarn hälsar tillbaka! Ds.

Mer substanser i våra kroppar

Måndag kväll och väldigt lugnt. Max kollar tecknat dubbat till Thai, Tim sover och frun ute och gör nattmarknaden i Chiang Mai. Har idag fått träffa EFK folket på regionskontoret här i Chiang Mai. Väldigt roligt och intressant. I lördags och söndags besökte vi ett barnhem som stöds av EFK. Alltid blandade känslor när man möter sådana sammanhang. Jag medverkade på kvällen och gudstjänsten på söndagen. Jag gillar att predika med tolk. Det ger mycket tid att tänka mellan varje mening. Lite mer koncenterat helt enkelt!

Vi gjorde detta besök och stopp på vägen till Chiang Mai dit vi behövde åka för att bli besprutade. Nu har vi skydd mot Tyfoid i tre år (förutomTim som är för liten...) Vi åkte tillbaka till sjukhuset på eftermiddagen för att besöka vår vänfamilj från Chiang Rai som sa att de var där. Deras dotter som blivit väldigt dålig med hög feber hade lagts in. Läkarna vet inte vad det är men de kan inte utesluta svininfluensa efter första kollen. Ber och hoppas att det bara är en "vanlig" influensa. Imorgon åker vi den vackra vägen över bergen tillbaka till vårt hem i Chiang Rai. En bra sak med att åka iväg är att man uppskattar det man har desto mer.

/Peter

P.S Bilder från helgen kommer inom kort. (En väldigt rolig ordvits, eller hur?)

Lägesrapport

Nu är vi online igen!

Det är fredag kväll och jag förstår inte hur det har gått till. Nyss var det helg och simsalabim så är det helg igen. Hur går det till?

Här kommer lite om vad som har hänt sen vi besökte Doi Mae Salong förra lördagen:

I söndags tog vi en liten tur till Pong Pha Bhat Waterfall som ligger bara en kvarts bilkörning från vårt hus. Tim sov i bilen när vi kom fram så det blev Max och jag som fick ta oss an den en kilometer långa vandringen till vattenfallet. För Max var detta ett enda långt äventyr. Förutom den täta regnskogen med en massa lianer och höga ljud från syrsor fanns det en massa rötter och stenar på marken så vi fick klättra och kliva om vartannat. När vi till slut kom fram fick vi se det futtigaste vattenfall jag någonsin sett! Det rann lite vatten ner för en sluttning, mer var det inte. Men det gjorde ingenting för vandringen dit var värt mödan många gånger om! På vägen ner mötte vi Peter och Tim som var på väg för att möta oss. Efter lite vadning åkte vi hem igen och jag funderade då på hur det kan komma sig att en kille som ibland kan klaga över hur jobbigt det är att gå den kortaste sträcka kan skutta två kilometer helt utan att klaga…

I måndags var det en stor dag för Max. Då kom hans älskade Pook hit för att baka kakor med honom. Pook är en 28-årig thailändska som Max helt har tagit till sitt hjärta och det var hon som bl a satt barnvakt för Max och Tim häromkvällen. Kakorna bakades med mycket socker, smör, havregryn och choklad och blev kanongoda!

Veckan har sedan rullat på med bl a två stycken barnkalas. Det ena var igår eftermiddag vid poolen. Inte helt fel trots det molniga vädret och lite kalla vattnet.

I förrgår hade vi den stora lyckan att få post! Det var min svägerska Hanna som hade skickat ett handskrivet brev (!) till oss samt ett kort + klistermärken till Max. Vi blev alla väldigt glada – tack! - och vi ser fram emot december när båda bröderna med respektive kommer hit för att hälsa på. Barnen fick även kort från sin mormor. Lyx att få post från två människor på samma dag!

I helgen kommer det inte bli mycket bloggat. Vi ska bila ner till Chiang Mai för att få varsin spruta mot tyfoid och ska dessutom på vägen passa på att besöka ett barnhem. Där bor en kille som tonår i Saronkyrkan stödjer och vi ska filma lite när vi är där (om vi får) så tonåringarna i gamla Svedala kan få se hur deras fadderbarn har det!

Ha en riktigt trevlig helg. Vi hörs!

/Maria

Håll ut!

Vår internetuppkoppling behöver förnyas och fram tills dess inga nya blogginlägg.

Passionen flödar

Häromdagen var vi i en stor affär som drar åt grossisthållet. Den heter ”Macro Cash and Carry” Stora eller många förpackningar är det som gäller. Priserna är låga och utbudet begränsat. Vi var på jakt efter en ”hällställning” att sätta den stora tunga dricksvattendunken i, för att underlätta hällandet. Som vanligt när man går in i en sån här affär kommer man ut med en hel del massa annat som man inte hade tänkt köpa.

Nåväl, det fanns även en fruktavdelning och det är en av mina favoritavdelningar i affärer. Jag älskar frukt. Hemma på ICA Kvantum (denna blogg är ej sponsrad) i Frölunda unnar jag mig ofta ett par passionsfrukter om de är fina och inte allt för dyra. En passionsfrukt brukar kosta ca 5:- och säljs styckvis. I den här affären såldes de kilovis. Nu vet jag hur många passionsfrukter det går på ett kilo – 18 st. Priset då? 40 bath eller ca 10:-. När Maria talar om himlen och nästan bara A och B-kupor så vill jag hellre säga himlen och 18 passionsfrukter för 10:-. Underbart att få frossa i något som jag hemma ser som lite vardagslyx. Tim fick del av denna frossa när jag toppade hans havregrynsgröt med passionsfrukt. Han gillade det!/Peter

Doi Mae Salong

Utflykten igår gick till Doi Mae Salong som är ett berg ca 1 timmes bilfärd från oss. Vägen var slingrig och bitvis brant så vår gamla bil fick kämpa på bra! Det långsamma tempot gjorde dock att man hann med att se allt det vackra som fanns utanför bilfönstret. Det borjade med vajande risfält och övergick sedan till te- och majsodlingar. När hungern satte in stannade vi på Mae Salong Flower Resort och åt mat. Stället var jättevackert både med sitt läge med en vidunderlig utsikt och med sin trädgård som var fylld av formklippta buskar i olika färger.

Maten var lite dyrare än vanligt men absolut inga överpriser. Utsikten från vårt bord var helt otroligt vacker.

När vi ätit färdigt tog vi en titt i deras lilla te- och souvenirbutik och där blev Tim, inte helt oväntat, bortburen och fotograferad!

Efter maten for vi vidare till en by där försäljarna stod på rad. Där fanns både fasta butiker och olika marknadsstånd. I den här byn bor många kineser och området här har tidigare varit laglöst land med massor av opiumodlingar. Så här står det i en informationsbroschyr: ”Doi Mae Salong is topped by a settlement known as Santi Khiri, home to descendants of Chinese Nationalist soldiers who settled in the area in the 1940s.”. Vi hann knappt gå ur bilen innan försäljarna började ropa efter oss. De var riktigt påhängsna faktiskt och kom man tillräckligt nära så tog de i en för att påkalla ens uppmärksamhet. Det gillar inte jag. Då vill jag hellre fly. Handlade trots det en fin väska för endast 80 baht och mitt enda mål är att den ska hålla året ut. Får väl se om den klarar det… Denna mössa köpte vi dock inte.

På vägen ner körde vi återigen förbi en massa teplantage och tefabriker. Tyvärr hade vi ingen tid att stanna och utforska teutbudet. Det får bli en annan gång.

Hittade förvånansvärt nog en lekplats längs vägen! Det är bara den andra lekplatsen jag har sett under våra 4 veckor här i landet. Trots tidsbristen stannade vi en stund så Max fick leka av sig. Han lyckades faktiskt även hitta en helikopterplatta där alla tre grabbarna lekte helikopter en stund innan vi for hem till ”Soi Farang” igen.

Nu kom precis Peter och Max hem. De har varit och handlat lite saker inför dagens grillning. Men det var minsann inte bara det som hade blivit inhandlat utan även ett akvarie med sand och pump. Undrade just hur lång tid det skulle ta innan abstinensen skulle bli för stor... (svar: fem veckor)

/Maria

Fika och fredagsmys

Idag är det fredag och jag har varit ute en sväng med tre tjejer från basen. Vi åkte till ett café med AC och tjejerna köpte varsin kaffe medan jag tog en kiwijuice som var illgrön och inte alls smakade kiwi utan bara... grönt! Kan inte beskriva smaken på något annat sätt. Men den var kall i alla fall och det var gott! På vägen hem slog det mig att vi i den lilla bilen hade 4 världsdelar representerade: Asien, Europa, Nordamerika och Sydamerika. Inte dåligt va!? (Stavar man förresten världsdelarna med stor bokstav? Borde kanske jag veta men det gör jag inte pinsamt nog...). Väl hemma var det dags att åka till Bandoo Market för att inhandla fredagsmyset. Det bidde grillspett med nudlar, nykokta majskolvar, vattenmelon, pomelo (färdigskalad) samt vaniljbullar. Det är riktigt fredagsmys det! Nu är det snart dags för sängen men innan det ska jag ta fram min karta över norra Thailand och så ska vi se vart vi ska åka på utflykt i morgon. Peter vill till naturen och jag vill till naturen samt gärna shoppa. Att åka upp till någon bergsby vore spännande. Vi får se vad det blir! Återkommer med en rapport…

/Maria

Plast och en ovanlig kväll

Plast är en fantastisk uppfinning! När vi kom till vårt nya hem och började röja och rensa i skåpen reflekterade vi över hur mycket tråkiga plastgrejer som fanns. Plastmuggar, plasttallrikar och t o m plastmöbler. Maria rensade ut en hel del och behöll det mesta som var av glas och porslin. Nu så här några veckor efter inflyttningen börjar vi ändra inställningen till plast. Plast är väldigt bra. Särskilt om man har en fyraåring och klinkergolv i hela huset…

Detta är vår absolut vackraste plastpryl. Perfekt att göra pannkakssmet i och sedan hälla direkt i stekpannan.

Ikväll var en ovanlig kväll. För första gången hade vi en barnvakt som kom och tog hand om våra två guldklimpar. Det gick väldigt bra och Max säger att han ska gifta sig med barnvakten. Är 24 år en för stor ålderskillnad? Nåväl, detta gjorde det möjligt för mig och Maria att åka iväg på en introduktionssamling hos huvudledaren för YWAM Chiang Rai. Att i lugn och ro få äta god mat och småprata med folk omkring sig var otroligt skönt. Att sedan få komma hem och krama om grabbarna var inte dumt det heller. Det känns skönt att nu veta att det finns någon vi kan fråga om vi vill ha loss några timmar för oss själva.

/Peter

Ett pinsamt inlägg

I en kultur som är så olik vår egen är det ibland svårt att veta vad som anses acceptabelt att säga och göra eller inte. Vi har förmodligen, i thailändarnas ögon, varit pinsamma både en, två och många gånger. Antagligen fler gånger än vi vet om ...

Exempel:
En dag var vi med våra amerikanska grannar på restaurang. Efter maten tog jag en tandpetare och petade mig lite diskret mellan tänderna. Då väser en av grannarna mellan sina tänder att man måste hålla för munnen medan man petar. Thailändarna vill absolut inte se att något petar i tänderna. Däremot är det helt ok att "in public" peta ut en eller annan snorkråka ur näsan...

I förmiddags hade vi ett möte på basen och på golvet framför Peter låg en whiteboardpenna som Tim hade slängt där. Peter satt och rullade den på golvet med hjälp av fötterna och fick då en diskret tillsägelse av en kollega. Det var nämligen en thailändare med på mötet och då är det inte så bra att peta med foten på något som sedan ska hållas i handen. Fötter är inte så omtyckta i det här landet.

Efter Peters jobb idag åkte vi till en stormarknad för att köpa mat. När vi kommer dit upptäcker jag att Max har en oerhört smutsig t-shirt på sig och då menar jag inte en och annan fläck utan jättemånga jättestora fläckar. Väl inne i butiken gick jag till klädavdelningen och tog en ny t-shirt och satte på Max den. Mycket eftersom jag vet att thailändarna lägger stor vikt vid att ha rena och hela kläder. Väl framme i kassan lyfte jag upp Max så att kassörskan kunde scanna in tröjan och så långt var allt frid och fröjd. Kände sedan att jag ville förklara mig så jag tog fram den fläckiga t-shirten för att visa henne att det var därför som jag hade satt på sonen den nya tröjan. Då sätter kassörskan ena handen framför munnen och fnittrar hejdlöst. Min tolkning av det hela var att hon tyckte det var pinsamt och att hon inte riktigt visste vart hon skulle ta vägen. Kanske blev jag för privat? Så fort jag lagt ner t-shirten igen så lugnade hon ner sig och kunde fortsätta sitt arbete.

Som sagt, vi har säkert gjort bort oss hur många gånger som helst och detta var bara två små exempel. Återkommer med fler pinsamma fadäser om vi upptäcker dem...


Så här kan det också se ut när vi är på restaurang. Kanske är även det pinsamt i thailändarnas ögon?

/Maria

Kort eller långt?

För dig som gillar korta bloggar läs det här:

Söndag 6 sep:
- Tim snuvig
- Stor städkonkflikt med Max
- Invigning av nyinköpta grillen
- Inköp av ny toaring – den mjuka sitsen slängs!
- Storstädning av stora badrummet
- Väldigt varmt!

För dig som gillar att läsa långa och ingåenda bloggar läs det här (speciellt om du gillar kyrksnack och teologi):

Nu blir jag baptist på riktigt!
Idag är det exakt en månad sedan vi satte oss på flyget i Göteborg. 30 dagar har passerat och det innebär 4 söndagar. För oss är det naturligt att söka sig till en kyrka när det är söndag. Att komma till ett helt nytt land och sammanhang och leta kyrka är spännande. Thailand är inte ett land som kryllar av kristna kyrkor men här uppe i norr ligger de tätare än i andra delar av landet. Det som minskar vår sökyta på kyrkor är språket. Vi har besökt två kyrkor. (De enda två vi fått tips om som använder engelska i gudstjänsten) Den första var en helt engelskspråkig och ganska liten och sopntan i stilen. Det som drog ner intresset från vår sida var att det var 80% amerikaner och resten var från Australien, Canada eller andra engelsktalade länder. Jag är inte rasist och tycker inte att människor från dessa länder är mindre värda eller otrevliga på något sätt men det känns lite tråkigt att bara ha ”västerlänningar” omkring sig när man firar gudstjänst i Thailand. Det är nog inte så Gud tänkt och det är förhoppningsvis inte så himlen kommer att se ut!

Den andra kyrkan vi besökt försöker blanda Thai och västerlänningar. Allt i gudstjänsten tolkas till engelska och thai. Jag tror det finns en thaipastor och en västerlänningpastor. Har bara sett, hört och hälsat på västerlänningpastorn hittills. (Gissa vilket land han kommer ifrån?)

Hur som helst, detta är en baptistkyrka. Det blev väldigt tydligt när det var dop den första söndagen vi var där. Pastorn tryckte hårt på att inget händer i dopet utan det en symbolhandling. När det sedan kom till predikan fanns tydliga ekon av en känd baptistpastor i en stor kyrka i Los Angeles. Personligen har jag lite svårt att helt hålla med hans sätt att tänka och uttrycka sig kring de svårigheter och motgångar vi alla möter i livet. Han sa att dessa är ”designed by God to shape our thoughts, attitudes, speech and actions to become more like Jesus” och ”sufferings are essential in the process of shaping our faith”. Dessa tongångar är på inget sätt nya eller förvånande. Bara inte riktigt mitt sätt att tro och formulera livet. Det skulle räcka att byta ut ordet ”designed” mot ”used” och ”essential” till ”one part” så skulle jag mer hålla med pastorn. Men det är nyttigt att få möta något lite olikt sig själv för då slipas jag förhoppningsvis ytterligare.

Det blir nog så att denna församling och dess människor är de som vi kommer att fira gudstjänst med på söndagarna.. Mer blir det nog inte. Desto viktigare är frågan vilka människor vi kommer att dela livet med. Det är skillnad på att dela en gudstjänst och dela livet. Vilka människorna är som vi delar livet med och hur det går till återkommer jag med i en annan blogg. Tack att du orkat dig ända hit. Hoppas det inte varit förgäves och att det kanske väckt frågan om hur du tänker kring motgångar, livet och kyrkan.

/Peter

Brun eller vit?

I Sverige finns det många olika brun-utan-solprodukter. Ska man vara riktigt fräsch i det gamla hemlandet ska man vara härligt gyllenbrun på kroppen. Det tycker man inte här. Här finns istället en uppsjö av olika whitening-produkter och målet är att bli så blek som möjligt. Jag råkade köpa en sådan duschtvål och den har jag använt i fyra veckor. Inte undra på att jag ser så blek och glåmig ut trots att jag bor i Thailand! Om nu produkten funkar. Är väl inte så säker på det. Min blekhet kan också bero på att jag helst undviker solen då det är på tok för varmt att utsättas för dess strålar. Tog i vilket fall som helst det säkra före det osäkra och bytte duschtvål. Numera använder Max den gamla för han vill minsann bli blek för då ser han ju ut som ett spöke och det är ju fräckt! I alla fall om man snart är fyra år. Själv föredrar jag nog den gyllenbruna varianten.

Visst är det intressant att ingen av oss är nöjda som vi är. Vi som är bleka vill bli bruna medan de bruna thailändarna vill bli vita. Det är ju egentligen djupt tragiskt. Jag kanske ska ta tillbaka tvålen igen och så kan Max och jag om ett tag springa omkring här ute som spöken och skrämma slaget på grannarna. Två vita stolta spöken som springer runt och skräms, raka och stolta i ryggen över de blekfisar som vi är! Eller så åker vi till poolen snart igen och jobbar på den där fina brännan som jag ännu i mitt liv aldrig har haft. Men på ett år borde jag kunna få till åtminstone en liten en…

Fåfängan har tyvärr ännu en gång segrat.

/Maria

Tråkig och grå

Att börja notera veckans dagar och se fram emot helgen är tecken på att vardag och veckorutin börjar infinna sig. Vardag brukar ofta förknippas med färgen grå och adjektivet tråkig. Men för oss är detta goda tecken. Jag tror nämligen att rutiner och rytmer i lagom dos är bra för oss människor. Första veckorna här var allt nytt och vi visste knappt var det var för dag och varje dag såg olika ut. Nu börjar vi landa och ha koll på vilken dag det är och känna igen de olika dagarnas tider och innehåll. Det känns skönt och gör att man slappnar av och ännu mer kan ”njuta” av vardagslivet här i Thailand. Samtidigt vet jag att det också för med sig en ökad risk för hemmablindhet. Det är dock fortfarande roligt och spännande att åka till den lokala marknaden för att köpa frukt och annat gott. Så var du än är – vardag i lagom dos gör oss gott. Ha en välsignad helg!
/Peter

Besök hos frisören

Igår var måttet rågat. Max måste klippa sig! Håret var så långt att det började få en egen vilja. Han hade ingen kort frisyr men inte heller någon lång utan håret var så där ovårdat mittemellan! Jag frågade grannarna om de hade några tips på någon som kan klippa Max tunna fina hårstrån och det första de sa var att INTE gå till de två frisersalongerna som ligger alldeles runt hörnet (eller varsitt hörn om man ska vara noga). De har inga saxar utan bara knivar som de skär av håret med. Fungerar kanon på tjockare thaihår men icke sa nicke på vårt skandinaviska hår. Däremot rekommenderade de en frissa på ca 5 minuters gångavstånd och vi begav oss genast dit. Väl framme vid rätt hus hade vi svårt att hitta själva salongen men tillslut hittade jag ett litet litet rum med en skjutdörr i glas och bakom den fanns en enda stol med en spegel framför. Frågan är om inte detta är världens minsta frisersalong!? Tyvärr var den stängt men eftersom vi hade ju ett akutfall (mina barn ska minsann inte se ovårdade ut) packade jag in alla barn jag har i bilen och körde (nej, mamma jag vet att jag inte har något thailändskt körkort än, men ibland har nöden ingen lag) till Big C som är ett shoppingcentra och DÄR hittade jag äntligen en frisersalong med sax. Tjejerna där hade otroligt korta klänningar och till och med jag blev lite smågenerad när de böjde sig fram för att komma åt bättre med saxen. Hårklippningen gick kanonbra och det var första gången som Max klippte sig utan att sitta i mitt knä. Seger! Efteråt firade vi det hela med att äta lite godis som smakade extra gott som det gör när man inte äter det på en lördag utan buslyxar en helt annan dag.

Resultatet? Jo, ganska bra faktiskt! Hon gjorde ett bra jobb men nästa gång ska jag se till att förklara ännu mer hur jag vill ha det. Just nu är det lite för långt tycker jag men det blir nog bättre nästa gång. Man kan inte få allt för 100 baht (ca 25 SEK)...

Här får ni se hur det blev:

/Maria